Diplomater

Förra veckan hade vi statsbesök från Grekland.
Poliser kommer hetsiga på motorcykel och föser folk från vasagatan.
Vasagatan i Sthlm är en ganska vältrafikerad gata, en stor sådan man lixom inte bara stänger av sådär lätt i all hast.
Folk får inte ens gå över gatan, det tog väl upp mot 5 minuter innan kortegen kommer, svarta diplomatbilar, kör snabbt och förväntar sig inget hinder.

I veckan har det varit Irakkonferens i Sthlm, vid två tillfällen har jag blivit stående eller påverkad av kortegen.

Vilket liv tänker jag, hur tillvaron ser ut för dessa diplomater, statschefer och toppchefer. Vart de än kommer öppnas dörrar, bara som i exemplet ovan, fri framfart.
Hur går det sen för dessa? Ta som Clinton, ok han är fortfarande stor mkt stor, men vi spärrar inte av vasagatan när han kommer mera. Men efter så många år vid den högsta makten och eliten hur klarar deras egon att gå tillbaka och bli behandlad, ja, om inte som en vanlig msk så iallafall lite mindre upppassning.

Läste att Condolezza Rice och Kiss bodde på samma hotell, hur coolt är inte det? Vilka behöver mest skydd? Fast det är väl olika skydd, Kiss behöver inte Poliser utan vakter medan det lär inte vara stora folkmassor som skriker vid blotta åsynen av Baan Ki Moon och Rice och vill ha deras autografer så vakter kanske är överflödiga och poliserna har mer att göra för att värna människolivet från attentatsmän.

Men varför måste de få åka så fort genom staden, denna gräddfil, denna attityd från poliser. Poliserna är så hetsiga, så testosteronstinna och det blir som lite komiskt ändå, nästan som på film. Polisen intalar sig att uppdraget är jätteviktigt, att de ingår i en större händelse och där jag på allvar tror att de nästan känner sig som Clint Eastwood eller något. Sedan diplomaterna som sitter i bilarna, jag tror på fullt allvar att även de spelar en roll, intalar sig att jo, vi, jag är viktig och har därför rätt att behandlas på detta sätt.

Såg idag oxå om Henning Mankell, som förvisso inte hamnar på diplomatnivån. Han har jobbat på att sälja sina böcker i Tyskland och är duktigt populär där. Han vill tjäna pengar men när han stiger in på hotellet och fansen är på honom med fototillfälle och autgraf mm så ser han lite trött ut.

Jag hänger nog inte riktigt med där, för i mina ögon blir han där och då väldigt girig, han vill ha pengarna, annars skulle det inte vara viktigt att sälja sina böcker i länder med lite större befolkning är Sverige, samtidigt som man störs av de närgånga fansen. Det gäller nog för mig alla kändisar som på ett eller annat sätt är beroende på massans gillande men inte riktigt vill betala tillbaka med engagemang och tid. Sen finns det ju givetvis aspekter på hur lång tid, hur mkt man kan och orkar le, men dock en tanke, en åsikt.