Krönika i Metro

Känner att jag blev provocerad i dagens Metro av Camilla Bergmans krönika.
Säkert för att jag tog åt mig tänker en del.
Jag tänker inte argumentera emot men jag hävdar dock att njae, att jag mer gick igång på det kategoriska uttalandet.

Krönikan handlade om ungdomar som döms till brott, att vi tenderar att tycka att det är rätt åt killarna som begår brotten och att de skall straffas som vuxna trots att de egentligen inte är myndiga. Att vi samtidigt som vi vill att barnen skall vara barn längre och bara
"Barndomen ska vara som ett långt sommarlov med glass och sol och glada minnen. I denna iver är det svårt att neka barnen någonting, för de blir ju så lyckliga och vi har ju den ekonomiska möjligheten.
...
Samtidigt blir konsekvenserna av barns agerande allt hårdare, för parallellt med värnandet om våra ungars rätt att få vara barn ökar också våra krav på dem i det tysta.

...
Det verkar som om den infantila generationen retirerat från föräldraskapet någonstans i de begynnande tonåren."

Hon drar parareller till killarna i Rödeby och Riccardohändelsen.

Vad jag stör mig på är att hon lägger skulden på föräldrarna som inte vill bli vuxna, och där är det som jag kanske tar åt mig. För jag anser givevis att jag tillhör den skaran. Vill och vill, ja, det är ju inget jag kan välja. Jag har tagit hand om mig själv sedan jag var 8 år typ, definitivt sedan jag var 13 och helt 100% sedan jag var 17 år så eget ansvar och vara vuxen och ta konsekvenser för sitt handlande, det är för mig iallafall inget nytt. Men jag ser inte motsatsförhållnadet som Camilla verkar göra. ´DET stör mig, det finns och behöver inte finnas ett motsattsförhållande i att vilja tillhöra och hänga med i tiden. Att min sambo prenumererar på Spiderman och X-men, han är 35. Att han är världens coolaste morbror för sina syskonbarn för han har IPOD, PSP, PS2, han kan alla spel, han kan hjälpa syskonbarnen att komma vidare när de kör fast, han ser samma klipp på youtube osv osv. Vad är problemet?
Han vill dricka vin på lördag och lär anse när våra barn skall ränna ute på stan att vi har mobiltelefon för att kontakta dom.

Camilla verkar tycka att detta oansvar som wannabe tonåringsföräldraskap är kontraproduktivt, att man därmed får barn som misshandlar, våldtar. Det anser inte jag. Det måste väl ändå ligga lite mer bakom de barn som mobbade i Rödebys agerande än att deras föräldrar spelar tvspel och dricker vin? Om mitt barn skulle få en polisanmälan mot sig, och en till, och en till.... NJa då skulle jag inte fortsätta spela tvspel och dricka vin på kvällar och/eller helger. Då skulle jag nog se till att vi fick proffshjälp och terapi och och och allt samhället har att erbjuda. Jag skulle nog märka det lite tidigare, så fort mitt barn skulle få sin första kvarsittning, och eller jag hotade med utegångsförbud för ngt som hänt. OM mitt barn ofta var bråkstaken i fotbollsmatcher som 10 åring... Jag anser att tecknen på att ens barn inte mår helt bra kommer faan så mkt tidigare och då skulle inte jag sitta och spela tvspel eller dylikt. Som engagerad och fostrande förälder så följer du ditt barns utveckling. Små barn gör sig bäst i sängen när kvällen kommer så mamma och pappa kan få tid för annat, om en del vill ta ansiktsmask, en del sparar gräsklippningen en del vill se tv osv, ja, det måste vara deras val. När barnen blir äldre skall de fortsättningsvis ha regler, rutiner och riktlinjer, missköts dessa måste det bli konsekvenser. Man ger och man tar.