tisdag 30 december 2008

Hus och tomt (Gård)

En tanke slog mig.

Vi flyttade till hus för att det skulle bli lättare att komma ut, gå ut med barnen eller bara slänga ut dem på gården.

Men genom att ha hus har vi det oxå större och det gör mindre att de leker omkring och är inne.

Finns det inte en inneboende konflikt i detta? Det blir ju plus plus effekt genom att ha hus kontra lägenhet.

Alltså min tes är som vanligt, det blir bättre för den som har och sämre för den som inte har.

Nyårslöften

Har sällan avgett några nyårslöften, jag har inte rökt, snusat, som brukar vara de givna löftena. Jag har däremot och har däremot ett visst problem med vikten och där kan jag någon gång för 15 år sedan avgett ett löfte.

Men ändå även om jag inte avger löften direkt sådär som skall börja gälla efter klockan 24:00 så avger jag ju små löften hela tiden. Några håller jag och några bryter jag inom 10 minuter.

Men det är ändå något magiskt med att byta år.

Jag är inte så förtjust i själva klockslaget, tycker det blir lite antiklimax, man skall hinna hälla upp champange eller mousserande vin, sätta på ABBA och skicka iväg lite fyrverkerier.

Men det finns ändå en önskan inom mig att det nya året skall innebära ett sundare liv, ett mer givande liv och på något sätt få ut mer av tiden och livet.

MEN så himla lätt är det ju inte, vi lever ju det liv vi lever och vi är de vi är.

Som jag skrivit tidigare så det där bullshiten om att egentligen är jag någon annan går jag liksom inte på. Jag är egentligen som jag är, inte helt oförbätterlig men på något sätt sitter det hårt inne. Jag kan få klåda och stress över allt som man borde göra eftersom jag helt tydligen inte är sådan som jag skulle vilja vara.

Men ändå i själva nyåret finns det en förhoppning, en förväntan, att NU, ja NU blir det väl ändå annorlunda. I år kommer jag att lyckas, i år skall jag jävlar anamma bli bättre.

Så mitt löfte är som vanligt att fortsätta försöka hitta mig själv, hitta en nivå som jag mår bra av och som jag vill ha i mitt liv. (Givetvis i kompromiss med övriga familjen, vilket alltid är en självklarhet)

Då kan jag inte heller misslyckas med mitt löfte, för att försöka är ju ok och att ständigt vilja bli bättre och mer lyhörd kan ju inte vara fel.

PS, sen skall jag oxå försöka mig på ett löfte som går att mäta och det är att bli mindre slösaktig med både pengar, tid och engagemang.

söndag 28 december 2008

Klassfrågan?

Finns verkligen klassfrågan längre?

Vad innebär det att vara socialist idag? Kan man inte gå i kyrkan då? Vad har kyrkan med det att göra? Kyrkan kan ju bara vara en trevlig samlingspunkt där man sjunger luciasånger, inget direkt gudfruktigt med det. Kan man inte vara troende och socialist?

Finns det någon som är socialist idag?

Finns det någon som är kapitalist?

Så fort du köpt den 1 statuspryl är du ju kapitalist i mina ögon. En mobiltelefon är det en statuspryl, är det en kapitalistisk sak idag eller ett måste?

Hur står det till med tv-spel konsoller? Är det en statuspryl?

Om du nu har gått på en enda av dessa kommersiella prylar och köpt dem till ditt hem, till dina barn har du inte själv gått över gränsen då om du står för socialistiska värderingar?

Min pappa, sann gråsosse sedan födsel och ohejdad vana, han ville inte ha en flaggstång för det var en borgarpryl och han och hans sambo ställde sig upp och sjön internationalen för att demonstrera sin tillhörighet på en direkt fråga. Detta inför pappas 60 årsdag tror jag.

Alla gör olika prioriteringar och även om man har en massa tekniska apparater i sitt hem innebär det inte att man saknar vare sig djup eller förmåga att prata om "livet". En del äter pytt i panna till lördagsmat och åker utomlands ofta. Andra har råd att både äta flott och köpa dyra saker. Det är väl bara att gratulera dem som har råd med det?! Det innebär inte att man inte oxå kan känna både medkänsla och ha ömmande hjärtefrågor.

Vill man att sina barn skall få en bra utbildning som leder till bra lön så är man fast redan där, då vill man ju något mer för sina barn och har frångott sina socialistiska rötter. Då skulle man vilja att sitt barn blev gruvarbetare för LKAB liksom. Hur många har de planerna för sina barn?

Jobba med våra stereotyper

Julhelg med familj är ju alltid spännande om man inte är en helyllefamilj som alla trivs vansinnigt med varandra och främst... delar varandras värderingar och attityd.

Vi har haft 17 pers hos oss, vilket kan göra vilken städgalning som helst tokig. MEN jag tyckte det skulle bli kul och såg fram emot att alla skulle vara hos oss. Vi har ett stort hus och det är både trivsamt och mysigt och som gjort för att samla hela familjen.

Jag visste även om att det skulle bli många och att det därmed fanns risk för mycket damm, stök , spillda saker osv. Det hade jag redan mentalt förberett mig på, annars vore det dumt att vilja ha alla här liksom.

Sen gör jag mitt bästa, jag jobbar med tanken på att snart får jag städa, då alla åkt hem med att verkligen vara här och nu. Det är en process som inte har varit lätt under åren men denna helg såg jag inte några inbördes problem. Det går till att jag minst var 5 minut får tränga undan tankar på att städa, ibland är det jobbigt och ibland går det lätt. Denna helg gick det superenkelt.

MEN, nu kommer det stora Men:et, på något sätt vill andra att man skall stanna i den stereotyp som man byggt upp, det är svårt att ändra sig inför gamla bekanta. I nya konstellationer, på nya jobb, i nya umgängen kan man få utrymme. Men inte i sin familj på något sätt.

Så fast jag inte sa något direkt som stöket, knappt indirekt, givetvis ibland när 6 barn äter choklad och inte är speciellt vaksam i soffan osv, ja då kommenterar jag. Jag anser själv att jag hade en för mig mycket laid back attityd. Normala normer alltså, man hoppar inte i säng/soffa. Man är försiktig när man äter oavsett osv.

Då måste de övriga på något sätt påpeka att jag väntar på att städa.
-Längtar du tills vi åker så du får städa?
-Hur går det för dig med att det ligger madrasser överallt?

Jag hade inte det problemet, men ärlig som jag är kan jag ju inte ljuga eller har helt enkelt svårt att inte svara på en fråga. På något sätt är det de som initierat samtalet, men på något sätt står jag som förloraren för de får bekräftat att jag visst tänker på att städa.

I detta läge fast jag själv inte sagt något och egentligen inte brytt mig så mycket under helgen över städningen eller indikerat att jag vill ha bort madrasser osv.

Så, de har tagit upp det faktum att jag gillar att ha ordning, jag har bara svarat och de har därmed på något sätt fått bekräftat något som inte är helt sant, dvs att jag bara väntar på att de skall åka så får jag städa.

Jag kan bli tokig på sådana situationer, det känns som att de vill på något sätt att jag skall vara sån och när jag frångick mitt vanliga beteende att kommentera stöket och dammet var de tvungna att "bevisa" att jag tyckte och tänkte så som de trodde. Allt för att få trygghet på något sätt, Anna har inte förändrats, hon bara håller inne med vad hon tycker denna gång...

Jag vet inte vad människan är ute efter i dessa lägen, men jag tror som jag skrev ovanstående att man har svårt för att hantera att människor förändras. De som går ned mycket i vikt vittnar ständigt om det, folk omkring dem blir inte glada utan ser dem som ett hot och börjar kommentera andra saker som.
-Hur mycket mer skall du gå ned?
-Du börjar att bli mager...

Allt för att vi inte gillar förändring så mycket och att andra förändras och inte vi med dem.

måndag 22 december 2008

Duktig flicka

Sjukt hur långt duktig flicka syndromet kan gå och till vilka uttryck det kan ta sig.
Pratade med Majsan idag, samtalet handlade givetvis för det i dagarna kommande jippot, jul och julklappar.

Hur i hela världen skall man hitta på något till alla dessa människor. I många år har jag haft en sådan press på mig att ångesten gick att ta på.

Det gäller att hitta den perfekta, bästa julklappen. Det handlar om den mest genomtänkta, den där presenten som visar hur bra jag känner den jag ger presenten och hur lyhörd jag är för den personens behov och önskningar.

Det har alltså inte handlat ett skit om personen... på sätt och vis så har det bara handlat om mig, att jag skall få möjlighet att visa att jag lyssnar och registrerar, kanske redan i maj, när något sägs vid ett möte, jag skriver upp och överraskar personen med precis det den önskat sig men glömt bort själv. Personen blir jätteglad och wow vilken bra dotter, kompis, faster eller dylikt jag nu kan vara.

Som sagt desillusionerad som jag börjar bli har jag börjat lägga det beteendet bakom mig, Anna 2.0 kan lika gärna göra en korg med tre olika thesorter, en bingolott och två par sockar idag som att ge den där särskilt eftertänksamma presenten.

Jag orkar helt enkelt inte och kanske mest av allt så känns det inte viktigt längre. Jag är glad att duktig flicka syndromet börjar lägga sig, det är en jävla press att leva med den åkomman dygnets alla 24 timmar. Det finns inte ord för hur duktig man kan vara, hur mycket man skall hinna med och ändå få tid över till sig själv.

I år ältar jag inte 5 gånger inför Mattias, ära vare gud i höjden, som orkat lyssna... Ja, ja, ni som känner Matte vet att han inte har lyssnat, han har bara hmm:at på rätt ställen och verkat som att han lyssnat bara för att säga, det blir bra, vi låter det vara, köpt är köpt. Men ändå, jag ältar, velar, är detta bra? Blir de verkligen glada? Är det för lite, för mycket osv.

Köpt är köpt, eller oköpt. Kommer paketen fram i tid är det kanon, gör de det inte så blir det så.
I år känns det riktigt roligt, för stressen finns inte och vi har julhandlat och slipper köerna i dag och imorgon då alla får lön.

Sms tävling

Läste om diverse sms tävlingar, där man dels skall vara snabb, dels skall skriva rätt från början.

En kompis, som har haft lösnaglar sen Sundsvall brann, har tidigare varit den snabbaste jag har sett. Den tumföringen, på sidan, för rakt på med pekfingret går ju inte om man har långa naglar, går inte av för hackor.

Själv var jag ganska bra på min gamla mobil, där knapparna stod ut, på ena mobilen just nu går det bara inte att vara snabb. På den gamla kunde jag i mörkret, i bilen skicka vilka sms som helst, dels hade jag haft den så länge så den egna ordboken var väl invand vid de ord jag brukade skriva samt att träffsäkerheten var enorm. Nu går det väl si sådär på nya walkmanmobilen.

Sen gäller det ju alla akronymer som förenklar sms konsten, problemet är att ingen kan läsa förkortningarna man skriver, iaf inte så många i min egen ålder och äldre. Så till vilken nytta skall man lära sig dem? Jag umgås inte med så många tonåringar och sms:ar dem.

Jag tror att man kunde vinna 50 000 US$ i SMS tävlingen, woho, det skulle inte sitta fel, bara för att man var snabb på att texta.

Det är bara att vi börjar träna.

Västmanländska?!

Till västmanländska och andra gnälldialekter säger vi nej tack!

Min son verkar ha en fallenhet att uttrycka saker, poängtera med enfas... PÅ VÄSTMANLÄNDSKA?!!!!

Hur skall detta sluta? Amanda kan ibland få till en dialektal knorr, men Douglas han, jösses.

För mig finns inte detta, mina barn skall INTE tala västmanländska. Många saker kan jag gå med på men gnälldialekt, men betoning på stönljud går fetbort. Det låter som så dumt på något sätt. Så skitnödigt på något sätt.

Men hur skall jag kunna hindra detta faktum? Nu har vi även flyttat ut på landet så att säga och där lär det ju knappast bli bättre misstänker jag.

Själv har jag levt i tämligen dialektlös tillvaro i många år. För vissa talar jag norrländska, tom bred norrländska, för vissa hörs det inte alls varifrån jag kommer, för många hörs när jag talar sch-ljud. Många dialekter går bra för mig, är inte särskilt intresserad om jag låter norrländsk eller om någon tror att jag försöker låta bli. För mig är det nog mer att jag anpassar mig till där jag som mest befinner mig. Några månader på Uppsalakontoret har fått mig att ta till en mycket bredare dialekt. Givetvis för att de runt omkring mig pratar bredare, under alla år på bostadsförmedlingen jobbade jag med "riktiga" stockholmare, dvs där minst 4 generationer bott i stockholm, självklart påverkas man av det.

Min ena chef kommer från Värmland och han sa att genom att prata värmländska tror många att han är lite dum, lite långsam så att säga, go och snäll likaså. Detta kan han många gånger utnyttja, använda sig av folks förutfattade meningar.

Jag kan bre på min norrländska ibland för att ge lite mer skjuts till en historia som blir bättre och roligare med lite dialekt.

Men allvarligt talat, västmanländska? Det blir internationell klass för Amanda och Douglas så slipper vi detta, bara engelska för hela slanten...

14 år och puder

Vad är det som händer med en 14 årig tjejs sminkhjärna? Denna underbara stereotyp?!
Lite mullig, tonårshullet i kinder och lite varstans.
Gärna uringade båttröjor.
Mycket bomull, strechmaterial.
Färger men dova, mörkt grön, ganska mörkt cerise.

PUDER... hur mycket puder som helst, över öronen, i hårbotten över ögonbrynen.
Under pudret lite lätt knottrig, dålig hy som aldrig får andas, inte finnar utan kvisslor eller vad det nu heter.

Mörkt puder, starkt puder och lite puder till.
Runt 14 till 17 förekommer detta fenomen, som sen övergår i något mer avgränsat användande av puder.

Varför då? Vill man dölja något? Tycker man att man är snygg? Varför kommer man på bättre tankar några år senare?

Hur skönt som helst och måste vara kanon för puderförsäljaren, går en puderdosa i månaden. Jag har haft mitt löspuder från Lancome i säkert 12 år, ursch borde man väl säga om det, men puder använder jag inte ofta nuförtiden.

Men tro mig att jag var storkonsument under tonåren jag med, så inget undantag här inte.

torsdag 18 december 2008

Blockets vara eller icke vara?

För många år sedan när blocket var nytt så gick det att köpa allt och sälja allt snabbt. Nu vet jag inte var folk gör sina affärer längre.

Vi har haft ute våra barnvagnar och barnbilstolar mm utan framgång, vi har inte varit dyra, ganska bra priser faktiskt, men väldigt lite napp.

Vi vill köpa gameboy till barnen, kan vara bra och billiga lösningar på bilresor till Åland och på flyg mm, jo tjena. Antingen är de svindyra eller så finns de knappt.

Likadant vi har varit ute efter en vanlig trävåningssäng, utan massa konstigheter, inget från IKEA osv, vi har tittat i 2 år, till och från så givetvis kan vi ha missat något bra men antingen vill de ha mer pengar än en IKEAsäng vilket vi ändå inte vill ha eller så finns det inte. Vi hittar då inte någon säng till rätt pris.

Jag vet inte men finns det andra kanaler än blocket i dagsläget som tagit över eller har blocket mist sin charm, själva iden att sälja det man vill bli av med till billigt pris till att bli något kommersiellt där folk är mer ute efter att tjäna pengar än att få en slant för sånt man ändå hade tänkt sälja?

Jul, jul vilken strålande jul

Vart är snön?
Hur skall mina barn förstå att det finns något som heter vinteraktiviteter?
Hur skall de få en känsla för snö och alla möjligheter att åka skidor, skridskor, pulka och bob.

Min bror var här för ett tag sedan, och Amanda undrade om han hade en sådan där PoP, va?! Vad pratade hon om, hon förklarade lite till och menade Bob, snowracer som en del säger helt felaktigt här söderut. Brorsan lite lätt förfasad, vet hon inte vad en bob är?!

NEJ! För vi har ingen snö...

Ju äldre jag blivit, ju mer desillusionerad jag blivit ju mindre viktigt har högtiderna blivit men för att ha en chans i världen för att julstämning skall infinna sig behövs det lite snö. Om så bara frosttäcke över åkrarna, jag är nöjd med det lilla.

I grannens rabatt börjar en del blommor att växa, gröna och fina, kanske de blommar oxå, helt sjukt. Just nu finns det inte en enda frostfläck eller snöhög kvar på gården.

När mörkret lägger sig och vi tänder eld i brasan är det varmt och skönt, lite röda dukar och annat gör ju sitt men på julafton, sitta och se Kalle Anka med barmark ute. Då är det fortfarande bara skymning och hur skall Tomtens släde kunna komma fram? Är det någon som har tänkt på det där uppe som gör snö?

Are You Smarter than a 5th Grader?

Som vanligt kommer det sköna tvupplägg från USA, som i tidigare inlägg har jag uttryckt att när man försöker göra svenska program av dessa blir det bara töntigt.

Hur som fick det mig att gå in på vi i femmans sajt på SVT, prova deras frågor och se hur många rätt ni har?! Det är svårare än vad man tror.

Jag och Matte snackade lite, hur bra skulle man egentligen vara i OÄ ämnena nu? Jag är rätt övertygad om att vi skulle få höga betyg men inte spika proven. Det är om en massa geografi, främst naturgeografi, stenar, kvarts, granit och annat som jag skulle torska på. Biologin är en annan jag är sjukt dåligt på, hur många lungor, lever osv har vi, var sitter de mm.

Kul idé är det i alla fall, eftersom det heter vi i femman och man valt just den åldersgruppen måste det ju finnas någon bakomliggande tanke. Är vi som smartast, lättast för att lära, tar in mest under den tidsperioden. Vad är det annars som ligger bakom att man valt just femmorna?

Sen är ju det amerikanska programmet lite utflippat och funkar bara på amerikanens utåtriktade känsloperson, inget för kalla norden, men jag ser om inte annat för att lära :-).

Kreditträsket och smygavgifter på fakturor

Jag har själv varit i avbetalningarnas helvete förr om åren. Det är en ständigt gissel, man har inte råd vid själva inköpstillfället men är medveten att det blir dyrare när man tar det på avbetalning.

Först är det alltid en uppläggningsavgift sen en fakturaavgift å 25-40 kr per faktura. Givetvis kan inte dessa företag ha autogiro eller e-faktura. Förmodligen eget val för att kunna tjäna pengar då i det annars så himla fina räntefria upplägget.

Nu skall jag friköpa min hempc, pga att jag slutat i förtid från arbetet. Delbetalning ger att det tillkommer en uppläggningsavgift på 400 kr och sedan 40 kr per faktura. Helt sjukt enligt mig då det bara är ett ytterligare sätt att tjäna pengar. Visst är hempc förmmånligt särskilt om man tjänar över vissa skattegränser men det är ändå ganska dyrt motför att köpa en pc idag. Det finns många för en billig peng om man lägger upp kontanter i butik/nätet.

Tyvärr är det ju så att för den som har lite pengar blir allt lite dyrare, främst med diverse avbetalningar och för den som har pengar finns det alltid möjlighet att tjäna någon krona om man kan betala kontant. En inte helt enkel och givetvis på vissa sätt bakvänd ekvation.

Jag är just nu i alla fall sur på hempcföretaget som ändå kommer att tjäna 40 extra kronor på mig hur jag än väljer att lägga upp betalningen, helt utan anledning bara för att de skickar en faktura, någon trycker på en knapp i ett ekonomisystem.

tisdag 9 december 2008

Fantasier, drömmar och Science Fiction

Jag har läst många böcker genom åren. Jag började tidigt att läsa och hade några klara favoriter.
Jag har mest läst tjejungdomsböcker som kunde handla om hästar, Prince gör ditten, Prince gör datten. Jag har även läst Kulla Gulla, Katizie, Anne på Grönkulla, Kitty, Isfolket osv.

Någonstans däremellan läste jag om Narnia, Min morbror trollkarlen och andra ungdomsböcker som Barnen från Frostmofjället. Jag gick nog igenom hela hce hyllan för ungdom som barn.

Sen blev det mer skönlitterära kioskvältrare som Grottbjörnensfolk, Sidney Sheldon, Jackie Collins osv höll det på tills jag blev mot 18-20 årsåldern. Vi får inte glömma alla klassiker, Jane Eyre, Robinson Kruse, givetvis har jag läst även dem.

Sen började universitetet och en del böcker bestod av utbildningsmaterial och sista tio åren har det blivit mest deckare.

Hur som så sätter böcker ens fantasier i gungning. Jag har många gånger drömt mig långt bort till ett avlägset land som inte finns eller som det är möjligt att kunna tänka sig existera.

Jag har således en dröm att komma till dessa platser.

1. En dröm består i att kunna lyfta upp all världens vatten i alla hav, i alla sjöar. Detta allteftersom jag går förbi. Detta för att kunna utforska eventuella grottor som gömmer grottfolk eller annat som hänt för herrans massa år sedan. Det skulle även vara kul att se alla cyklar och spisar mm som ligger och skräpar. Sen har vi alla skepp som seglat och förlist genom åren. Massor av flygplan som saknas mm. Tänk er bara bermudatriangeln, vad kan inte ligga där.

2. En annan dröm är att jag först skall få gå på Hogwarts skola för magi och trolldom. Därefter får jag åka till landet Narnia ett tag och stifta bekantskap med alla kentaurer mm. Sen vill jag hamna i älvarnas dal i Sagan om Ringen och där stanna tills jag dör eller vad man nu gör i magins värld.

Men genom alla böcker har jag drömt mig bort och längtat till annan plats otaliga gånger. Jag ville vara Kulla Gulla, jag ville leva och vara omkring Katizie. Isfolket var ju galet spännande med allt som hände genom massor av år. En bra serie då man även lär sig sin historia eftersom serien spänner över flera århundranden.

Igårkväll såg jag The Lost Room, en Sci Fi miniserie. Den var galet spännande, kunde inte sluta se förrän långt in på natten. I morse när jag skulle stiga upp var det lite svårare och jag snoozade över en timme. Under snoozningen var jag i dvala och upplevde mig själv som deltagare i serien och åkte ut och in mellan rum för varje gång alarmet ringde.
Jag var helt slut då jag vaknade efter att ha kämpat så. Min besvikelse när jag vaknar och förstår att det bara var en dröm...

Det är så himla skönt att drömma sig bort, men ack vad besviken jag blivit i mitt liv. Första gången var när jag var 6 år och var i Västerås hos mamma och pappas vänner. Deras dotter, några år äldre vill bli av med mig och rymde till en kompis. När hon kom tillbaka sa hon att hon varit i Bamseland och om jag höll min Pelefanttidning upp och ned och läste framför spegeln skulle jag komma dit. Gissa om jag försökte länge, säkert hela den sommaren och fick bittert erfara att det kanske inte fanns något sådant land.

Hur som tänker jag aldrig ge upp. Någonstans har dessa fantasier och böcker tillkommit och någon kan inte bara hittat på allt... Någonstans därute, inne, uppe, nere finns det en möjlighet att få ta del av litteraturens världen rent bokstavligt, och jag ska dit, förr eller senare.

Tom

Ibland får jag perioder av timmar, dagar, veckor då jag känner mig helt tom. Jag försöker känna efter vad jag känner men det kommer inget. Jag försöker tänka efter och analysera en händelse eller dylikt och det kommer inget till sinnet.

Jag är liksom nollad. Jag är inte deprimerad eller något sådant utan jag bara orkar inte tänka/känna efter. Det är tex därför det ibland blir uppehåll på bloggen. Jag har massa upplägg, jag skriver ned ämnen men orkar inte författa något. Jag tycker ju inget egentligen, jag bara har identifierat ett spännande ämne eller uppmärksammat något. Men att sätta sig och författa skulle absolut inte gå för fem öre.

Jag var på föredrag genom jobbet och försökt applicera det jag hört på tidigare händelser. Det handlade om samarbete och kommunikation. Men det är liksom helt sjukt hur det funkar i huvudet, det fanns inget att analysera. Självklart finns det massor att analysera, jag möter folk i jobbet varje dag, har ofta suttit i möten med säljare, styrgrupp, projektgrupp, referensgrupp mm. Massor av tillfällen där det sker ett möte och man måste hitta en nivå i kommunikationen som tilltalar alla.

Idag skulle jag kunna säga massor som samma möten men i tisdags, nix pix, inget.

Den här tiden/perioden symboliseras av att jag saknar lust för allt, jag känner mig inte heller negativ, utan jag är mer uttråkad, allt känns tråkigt och jobbigt. Det är jobbigt att se på tv, tråkigt att vika tvätt osv. Det är den enda perioden då jag även har stökigt hemma, iaf låter jag dammråttorna växa för jag bryr mig inte. Alltså jag bryr mig inte om disk, tvätt, dammsugning...

Sen, när jag väl har kommit ur denna period då jvlar... Då skall det fejjas, gården krattas, vänner skall besökas, shoppa och allt skall tas igen på något konstigt sätt.

Idag har jag lärt mig hantera denna period bättre och när jag "kommer ur" perioden så försöker jag att inte forcera situationen och försöker inte att kompensera perioden genom att göra allt på en gång. Kanske är det lite mitt andrum, när jag samlar kraft? Iaf om jag låter bli att överkompensera efteråt så skulle det kunna bli det.

Nu är jag dock tillbaka med full kraft och massor av engagemang för litet och stort.

måndag 8 december 2008

Lojalitet

Vi har många olika former av lojalitet.
Vi kan ta gemensamma bekanta som exempel, där jag kanske inte står närmast, två andra står närmre varandra. Vad händer om två av oss pratar om den tredje personen som inte är där, kanske något ofördelaktigt. Den jag pratar med har en förtroenderelation med mig men en vänskaprelation med den andre?

När skall man "skvallra" och hur sätter man gränser? Det kanske inte är skitsnack som när man var 15, kanske mer konstaterande, alla har vi brister och det kanske inte är mer med det? Vad jag funderar på är när och vad som smäller högre.

Det är viktigt att våran förtroenderelation är bra, de pratar säkert om mig oxå, så funkar ju livet. I fyllan händer mycket och väldigt mycket sägs, det är väl då våra lojalitetsrelationer sätts på prov. Det är även i sådana sammanhang man möts där man har olika nivåer av lojalitet men alkoholen sätter liksom många ramar ur spel. Man blir förtrolig och säger mer än vad man tänkt sig, iallafall jag och inte helt otippat gäller det för många fler.

Jag har en lojalitet mot mitt arbete, min roll i mitt arbete, men jag har även en lojalitet mot mig själv. Jag har ju som bekant lite svårt med att spela spel, dvs ta skit för att det kan vara fördelaktigt för mig i det långa loppet. Jag ska välja mina fajter som många säger, det går väl si sådär.

Mitt jobb idag innebär en beroendeställning och där man inte kan vara helt ärlig, inte hur tydlig som helst, det är lite knivigt då ärlighet är en viktig sak för mig. Ok, jag förstår det, jag vet att och om och hur man borde göra. Men om man inte själv tror på den idén är det svårt. Samtidigt har jag lojalitet som säger att jag ändå tillsammans med mina kollegor måste stå enade mot den andre parten, vem det nu kan vara.

Sen har vi ju lojalitet mot vår familj och massor av annat. Jag anser mig vara en lojal person, men när det brustit någonstans då är det andra bullar som gäller.

Givetvis skall även lojalitet komma från militären. Wikipedia säger följande:
Lojalitet är en personlig egenskap som ibland betecknas som en dygd. En person som är lojal mot en
annan person är under en längre tid hjälpsam och vänskaplig
mot denna. Den som är lojal mot en annan tar även dennas parti i konflikter.
Begreppet är särskilt vanligt förekommande för att beskriva relationer mellan
personer av olika status, exempelvis mellan en
regent och regentens undersåtar. Begreppet kan även användas på grupper av
varierande storlek, exempelvis militära enheters lojalitet mot sina befäl. I det romerska riket var den
fria manliga medborgarens lojalitet gentemot sin statusmässigt överordnade, patronus, och
sin statusmässigt underordnade, clientus, periodvis mycket
viktigt för samhällsstrukturen.

Fylla år

Jag har just blivit ett år äldre, fyller inget roligt och inget jämnt. Jag tänker inte fira det nämnvärt, blev inte heller nämnvärt firad Jag vet inte om jag firar något över huvud taget?

Jag har ingen lust att bli äldre, jag har absolut nojja för att fylla 40 år. Därefter tänker inte jag säga hur gammal jag är.

Runt 30, 30+, det funkar. Men sen...

Jag vet väl lite vad det beror på. Det konstiga är att jag har levt hittills ett fantastiskt liv. Jag har varit med om mycket och haft roliga äventyr. Jag har minnen i behåll och jag är nöjd. Alltså på ett sätt. Eftersom jag har nojja är jag ju inte nöjd på ett annat sätt. Jag ångrar inget, men om jag fick göra om några saker finns det några saker jag skulle vilja justera.

Det första är valet av gymnasielinje och att faktiskt se till att gå till skolan och få bra betyg. Jag hade bra resultat på proven, inget snack om det, men frånvaron var för överlägsen för att jag skulle kunna få ut mina betyg fullt ut samt att det gjorde det svårt att välja linje på universitetet. Jag skulle ha valt en mer tvärsäker utbildning från A-Ö.

Det är nog det som jag allra mest skulle göra annorlunda. I övrigt ångrar jag som sagt inget, och sen finns det väl några saker jag kunde ha haft ogjort, men inget jag tänker på såhär. Det andra jag skulle vilja ändra på är att ha utnyttjat tiden som varit bättre.

Jag skulle helt enkelt ha gjort mer saker för mig själv, prioriterat och lagt pengarna på andra saker. Så därför känns det lite som vart tog alla åren vägen som var livet, samtidigt som jag har ett fantastiskt liv och mår ganska bra i det. Tyvärr är det väl den där drömmen om att få allt och vara allt man inte är som spökar alltför mycket. Hur som undrar vad för kris som kommer att ske nu?

Min bror han körde på att bli elitåkare i Vasaloppet, det är ju en rätt bra 40 årskris. Med mig vet man aldrig, jag har inte samma typ av målinriktning som min bror. Inte för att jag inte är målintriktad, det är nog det enda jag är, fast jag är mer avslutinriktad än målinriktad.

Kaffe

Jag tycker det ser så coolt ut när folk på stan... läs här Sthlm för det känns som att det förekommer mest där, går om kring med kaffemuggar från Seven Eleven eller dylikt.

Det känns så trendigt och så rätt och exklusivt på något sätt.

Jag kommer mig aldrig för att köpa en kaffe så, det har hänt enstaka gång, men kaffe är inte en viktig sak för mig.

Jag var 25 år då jag lite lätt lärde mig att dricka kaffe. Innan dess hade jag alltid cola i glaset när jag jobbade som Croupier och inom hotell/restaurang.

Jag var en udda typ som inte rökte eller drack kaffe, så småningom sällade jag mig till skaran kaffedrickare.

När jag var föräldraledig drack jag knappt kaffe alls, detta för att jag var för lat för att brygga kaffet. Nu när vi har kaffemaskin hemma blir det lite oftare, men ibland glömmer jag bort det även där.

På jobbet blir det många koppar, men jag dricker bara hälften, en psykologisk grej det där, en anledning att resa sig och gå några steg, eventuellt socialisera med några kollegor.

Men de som köper på stan, varför gör de det? Är det för att vara coola, nu är det säkert bara jag som tycker det är coolt, men är det för att de är så himla kaffesugna? Eller är det lite för att ha något att göra, något att hålla i?