Ospännande, förutsägbar

En kommentar från Maria i förra inlägget om to dolistor ledde idag till en ny fundering.

När är man förutsägbar och när är man ospännande och när är man full av överraskningar.
Ja, alla är vi väl lite till mans lite av varje, läser vi ett stjärnteckens karaktäristiska egenskaper så stämmer väl lite från varje stjärntecken in på de flesta.

Jag har förstått att jag står att läsa som en öppen bok, det kanske kan vara det som M pratar om att bjuda på sig själv. Jag har inga problem att göra mig till driftkucku, har det hänt ngt plumpt, självklart berättar jag om det. Jag har inte hemligheter, har tidigare deklarerat att jag är rätt dålig på att ljuga. Undanhålla fakta, ja, det är ngt helt annat det =).

Jag låter mig leva ut mina känslor och mitt beteende kan således bli rätt stereotypt. Jag har förstått på några av mina kollegor, sedan flera år men oxå viss ökning de senaste månaderna, att min reaktion, respons till ett givet scenario är rätt uppenbar. Låga odds på Anna alltså. Säger ngn ngt, en sådan sak var när min vice VD sa att jag såg ut som en gammal indiankvinna, typ.

Jag går iväg en stund, då slår det mig, sa han gammal...
Jag passerar på vägen tillbaka, kan inte låta bli,
-Ursäkta, jag är blond och tjej, men hallå, gammal!!!
-Förstod att du inte skulle låta det passera säger chefen.

Jag kan säkert lista flera sådana händelser, något händer eller någon säger ngt, då får jag ofta kommentaren, att
-jag förstod,
-vi förstod,
-klockrent att du skulle säga,
-göra så Anna.

Idag fick det mig att känna mig riktigt ospännande, en person med noll i hemligheter och helt omystisk och alltid given. Snyft =(.

Maria´s snälla kommentarer gladde mig då i det läget ganska mkt.
"Full av överraskningar, humörmänniska är andra beskrivande ord."
"Organiserad ja - tråkig och förutsägbar - NIX"

Jag har faktiskt fått kommentaren att jag är som en osäkrad pistol och när Majsan hörde det så... Ja, hon skrattar nog än. Det var en klockren kommentar på sätt och vis.

För visst kan jag vara förutsägbar i vissa lägen, min reaktion på en provokation är det rätt låga odds på. Jag kan leva med det, man att alltid vara helt uppenbar det skulle jag inte vilja, skjut mig om det är så. Jag hoppas och tror nog efter att ha rannsakat mig, efter att självömkan gått över, att jag kan vara rätt full av överraskningar och otråkig. Jag vet att jag i alla fall är spontan och då vet man ju aldrig vad som faller en in och då borde inte ngn annan heller veta det =.