17 maj 1990 - Anna 18 1/2 år

Känslor som bara tränger sig på. Hjälplös tar man emot. Hjärtlös ibland. Ett omen på att något inte är bra. På att något händer som man måste ta itu med.

Men känslorna är mäktiga. Den gör som den vill, tyvärr går den ej att styra. En dag i sänder, men när man vill blicka över hela livet...

Ta livet som en utmaning då, men icke sa nicke. Allt går i en cirkel, snurrar runt oändligt många varv runt himlavalvet.

Var dag börjar bli den andre lik. Tänk om jag skulle försöka sträva mer efter ensamhet. Ta det lungt, rå om mig, sitta hemma, läsa, vila, skriva istället för att svassa runt på city?. Vad ger det?

Nu har två vänner flyttat till Stockholm, en annan sticker till hemavan i sommar. Vän och vän, men kompis likväl.

Andra har stadigt sällskap. Jag skulle vilja förändra i lägenheten men det kostar pengar vilket jag inte har.

Nu är det snart fest i hela umeå, brännboll nästa helg.

Saknar värme och gemenskap. Tycker det börjar kännas viktigt. Är väldans less på att gå ut. Köttmarknad, alltid de samma personer som går ut.

Folk går hem med nya vänner varje helg. Tur man inte är fullt så lättfotad. Skämt åsido, nog har det blivit en hel del men det har jag skött snyggt.

Saknar X kunde vara roligt att ha honom här i Umeå.

Jag saknar nog ordentligt många men man kan nog inte få allt här i livet. Men tänk att jag är vän med så många av mina fd, utan de skulle nog livet te sig ganska tomt.

Kärlek är viktigt. Men innan jag skall kunna binda mig mig måste det kännas väldans rätt. Nog skulle, nog kan jag få värme och närhet. Det är bara ringa till den ena eller den andra. Men jag skulle vilja ringa till någon som är min. Ring och säga att jag älskar dig, jag tycker så väldans mycket om dig.

Skriva en liten lapp, ge någon blommor och få lika mycket tillbaka. Någon för vilken jag är dennes. Någon som någon älskar tillbaka lika mycket.

Tänk så underbart att vara kär och galen, saknar det så otroligt mycket.

Tänker tillbaka på hur det var på cirkusen. Där är det möjligt att vara kär. Men jag tog lärdom, aldrig ska vi vara så långt ifårn varann. Älskande som är åtskilda lider nå ohyggligt hemskt.

Klockan lider det blir sent omsider. Nog har jag ett ordspråk som räcker till men jag tycker det spelar ingen roll för det är jag. Nog, jag pratar alldeles för mycket ibland. Fel kan det bli men vad gör man åt det?

Love or don´t. Just as simple as that. Simple Minds, enkla tankar är ju oxå ett namn på en gruppp. Men tankarna är nog många gånger kanske enkla men betyder så väldans mycket.

Allt handlar slutligen om kärleken. Nog så sant som aagt, vad gör vi välan åt det?

Vi lever och förälskar oss egentligen alldeles för ofta. Tänk om man kände starkt och äkta kärlek för ens "första" kärlek som höll i alla år, vilken lättand det skulle vara.

Telefon ring, ring och låt det vara någon som håller mig kär.