Slarva med hyrbis

Jag vet inte varför, när jag skall måla så sitter minst en halv deciliter på mig, mina armar, min mage, ansiktet, håret, ja överallt.

Jag brukar vara noggrann med det mesta, skriver långa listor, kollar stavningskontroll om och om igen innan jag lämnar ngt ifrån mig.

Jag ligger på knä när jag damsuger, in varje vrå och varje list.
Jag knäskurar golv, varje millimeter av golvet skall vara omhändertaget.
I min klädkammaren vill jag att tröjor ligger i raka högar, lika stora och med lite luftemellan.

Nu är det inte alltid så, givetvis, men jag skulle nog säga merparten av tiden.
Bordet skall torkas av i flera varv, först smulor, sedan geggan och sist gärna med lite fönsterpust, torkas av en sista toppomgång.

Så, varför slavar jag så in i hvetet när jag målar? Jag tycker alltid, äh, det där är så lätt och det gör vi på en fiskvart. Nähä, så var det visst inte...

Måla, måla, måla.
Det tar ju hur lång tid som helst, jag orkar aldrig vara noga mot hörn och mot lister, slarvar, kletar på lite, hoppas det blir bra. Nu skall vi måla nästan, bara golvytan, 130 kvm. Alla väggar, alla tak, allt skall målas, många varv. Det är ju inte igår så att säga man målade där.
Ja, ja, jag antar att jag kan grundmåla iallafall så får någon mer noggrann, läs Mattias, måla toppskiktet.

Jag har i alla fall mässling nu efter att ha grundat hela dagen, men vita prickar, eftersom det är oljegrund, ja, då är det inte toklätt att få bort allt med tvål och vatten. Givetvis har vi inte köpt målartvätt och lacknafta, inte för att vi är snåla, tro mig. Nä, vi har alltid sådan hybris att det där ordnar vi ändå, det fixar sig, gnuggar lite mera bara...