Misstänker att en stor del av mitt arbete delvis av att jag försöker uppnår "flow", och därför gör det så beroendeframkallande...
Vad som driver oss? Jag drivs av till största del min inre motor, den motorn har behov av lite olika drivmedel.
Så mycket går ut på att lösa och fixa problem för mig. Det får mig att känna mig levande, ja, som jag förstår det nu, hög.
Känslan av att gå helhjärtat in i ett uppdrag och sen hitta lösningen på det är sjukt stimulerande.
Har jag även kollegor omkring mig som fungerar ungefär likadant så är det som balsam för själen.
Läste en bok av Pink, Drivkraft där det blir så otroligt tydligt. Jag behöver en lön, javisst som motsvarar det min kompetens står för, om jag inte har det så fokuserar jag sjukt mycket på andras löner och andras insatser.
OM jag har en lön som är relevant så jobbar jag bara för mitt eget höga nöjes skull. För att jag vill lyckas, för att jag vill göra bra saker.
Så många tror att vi drivs av massa yttre attribut, men jag tror det är många som är som mig, bara att vi inte alltid får utrymme att vara fria och försöka sköta vårt jobb på ett bra sätt, vi saknar bra förutsättningar.
Det jag förstått är att jag i alla fall ständigt eftersträvar det där flowet, och när det saknas så blir jag mindre engagerad, börjar hitta fel och syndabockar. Såväl som att vi bara kan vara lyckliga i korta perioder som max 3 månader enligt forskarna så kan vi inte vara i flow hela tiden.
Det är väl det som är så eftersträvansvärt i känslan av flow, då den kan liknas vid knark.
