Privat på jobbet

Sitter över en öl med kompisar/gamla arbetskamrater.
Frågan uppkommer, är man privat på jobbet? Det får mig att fundera hur mycket man får ta med av sig själv privat till jobbet?
Vi är så olika som människor och olika människor gör olika val, eller bara har olika sätt.

Jag är samma 24/7 med vissa nyanser, en känslomänniska, men det som är viktigt här är att mina företrädande egenskaper i jobbet är samma hos mig privat. Struktur, kontroll, ordning, ryslig effektiv men ibland behöver bara ligga och zappa en dag.

Jag har andra i min släkt som har haft urkoll på sitt jobb, struktur och ordning och hemmet ett stort inferno. Jag tänker här mer på praktiska konkreta egenskaper, inte på glad, ledsen osv.

Anyhow, när man har jobbat upp mot 10 år, kan man tillåta sig att vara hur privat som helst på jobbet? Det innebär även att många av ens tillkortakommanden spelas upp, man behandlar sina kollegor som sin familj, sina vänner, de som alltid finns kvar, som på något sätt ändå gillar en eller inte kommer ifrån en=).

Men ens kollegor kanske inte känner på samma sätt för mig som jag gör för dem och så behandlar jag dem som en gammal kompis, sur och grining ibland, spydig, glad och kramig, you name it, liksom.

Något svar fann vi inte, tror inte heller att det behöver finnas ett svar, bara ännu en reflektion.