torsdag 23 oktober 2008

Om jag vore mördaren

Det är tragiskt att det händer och obsent och äckligt, hagamannen, morden på Engla mm och nu senast på Caroline.

Det är spännande det här med vad som händer runt omkring oss. När mördaren väl är känd, då är det så många som tycker till och säger att han var en kuf, han var konstig, nervös, annorlunda. Han verkade inte ha alla hemma, han var sjukt intresserad av porr.

Han hade svårt med sociala relationer, han var inte så bra på jobbet, han höll sig mycket för sig själv.

Det är så många utsagor när mördaren väl är känd.

Jag bara undrar, var är de kommentarerna medan polisen leter mördaren?

Om vi känner till indicier eller annat som får oss att ana att vi tror att vår granne, kollega eller en bekant är mördaren.
Varför ringer vi inte oftare in till polisen om vi nu redan hemma vid köksbordet resonerat och funderat på om inte A eller B skulle kunna vara mördaren.

Eller ringer alla de som uttalar sig för tidningarna till polisen och inget görs från polisens håll?
Jag är fundersam och jag tycker det är konstigt.

Givetvis undrar jag vad alla skulle säga om jag helt plötsligt skulle vara mördaren. Hur många finns det runtomkring mig som tycker att jag har mördarkapacitet?

För det är lite det jag är ute efter. Om jag skulle ha någon i min närhet som jag trodde förgrep sig på barn, sköt djur av glädje för att plåga eller dylika beteender/gärningar.
Ja, då hoppas jag verkligen att jag skulle reagera.

Jag har ingen i min bekantskap vad jag känner just nu som skulle kunna vara skyldig till brott av det slaget. Ingen jag skulle uttala mig om sedan i tidningarna, att jag har alltid misstänkte den och den för den är konstig eller så.

Vilket som, om de inte säger något till polisen men anar, ja, då är det helt fel och äcklar mig om de går ut i pressen sen och säger vad det tänkt men inte handlat utifrån. Om de säger till polisen att de har sina aningar och polisen inte tar det på allvar, ja, då äcklar det mig. Vad är det då för mening med att ge info till polisen.

Spännande är det att fundera på vad ens bekanta skulle säga om en själv om det vore jag som vore mördaren.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle nog aldrig i mitt liv ta dig för en mördare.

Men om någon skulle fråga om du var halvt galen, så skulle jag utan tvekan säga:
....Hon är fullkomligt helgalen, och mer där till!!!

Puss på dig älsklingen!

Anonym sa...

hahahah.. kan inte låtea bli att skratta åt majsans kommentar eftersom det var nått sånt jag själv tänkte skriva. :D

kram kram