Om kris

Jag sökte på lite olika saker, bland annat livskris och fann en intressant sida, i alla fall för mig. Sättet personen beskriver olika saker runt psykoterapi tilltalar mig, så jag delar med mig...
Det är alltså inte mina ord, utan någonannans.

Kris innebär att den gamla kartan inte fungerar längre och att någon ny inte förefaller finnas i sikte. Du kan inte gå tillbaka till det gamla och ser ingen framtid.

Vad som utlöser en kris kan vara en liten tuva eller en av alla erkänd katastrof.
Ibland kommer en kris smygande och andra gånger är psykologin mer dramatisk.
Somliga fyller 40 år (eller 30 eller 25) och inser att drömmen om evig ungdom var falsk. Andra kommer till insikt om egna begränsningar eller förstår att de levt på illusioner om sig själva, sina närmaste eller sina karriärmöjligheter.
Ibland råkar vi ut för något hemskt eller blir vittne till något dramatiskt som rubbar vår trygghet och tilltro till våra medmänniskor.
Om en traumatisk situation sker samtidigt med en känslig utvecklingsperiod i din psykologi ökar risken att du skall hamna i en kris som blir svårhanterlig och som kan kräva terapi.

I kris har vi svårt att tänka
I kriser grubblar vi. Tankarna mal runt och det är omöjligt att slappna av. Vi fastnar i plågsamma återvändsgränder.
Vanligt är att man inte ser sambandet med det inträffade och sitt tillstånd - man vet helt enkelt inte vad det är fråga om och förstår inte längre sin psykologi. Man har huvudet fullt av improduktiva inre dialoger. Eller engagerar sig i meningslösa yttre konflikter. Och det går inte att bara bita ihop och försöka arbeta på och bete sig som vanligt. Man tappar helt enkelt kontrollen över känslorna och kan inte tänka klart.

Somliga av oss är bättre rustade att handskas med kriser. En del är i förväg inställda på att svårigheter och självprövningar hör till livet och är beredda att ta tjuren vid hornen. Andra försöker stoppa huvudet i sanden. Men ingen kan yvas.
Vissa förkroppsligar sin vånda. Det känns som att kroppen rent bokstavligt går sönder eller att hjärtat skall brista. Ett vanligt uttryck är "att gå in i väggen". Man har ångest och kan inte sova och känner inte igen sig. Man orkar inget längre.
Många skäms för sina överväldigande känslor och fruktar för sin mentala hälsa. Det är vanligt att man börjar gråta utan att förstå varför och drar sig undan.