Knip igen, håll tätt

Jag hade ju börjat bli så politisk korrekt och så vet jag inte vad som hänt.

På dagis påtalar de att Amanda hostar typ sjukt mkt, hon är inte sjuk eller något men hon har en förfärlig hosta som gör sig påmind ibland.

Hon har opererats två gånger för polyper och halsmandlar och blev bättre men nu är det sämre igen och en ny operation känns nödvändig.

Så frågar dagispersonalen

-Har hon astma?

-Jag tror inte på astma svarar jag spontant!

Suck, det är nu jag ångrar att jag sa något.

Vad jag vill säga med mitt uttalande är att så länge hon inte ligger på golvet med andnöd och håller på att bli blå för att en katt gåttförbi utanför... så vill jag inte liksom överdriva hennes eventuella astma. Jag tror givetvis på att en del, få kan ha astma, men jag tror att det kan bli en självuppfyllande profetia och jag vill undvika att överdriva möjligheterna att hon stämplas som astmatisk.

Jaha, vad är det för fel förutom att jag irriterar, provocerar några människor, det är ju inte så att jag gjort det förr.

Men givetvis har dagisfrökens son stora astmatiska problem och i hennes öron, antar jag, kan bara spekulera, har jag sagt att allt är humbug.

MEN, hjälp, det var ju inte så jag menade, jag ville bara inte schåsa upp Amandas situation.

För bara ett år sedan hade jag inte sagt som jag sade, jag hade ju börjat lära mig va lite mer smidig. Hjälp, jag vill åter men ändå inte göra avkall på min spontana sida, ja den som lever får se och man lär så länge man lever.

Nu blev det faktiskt inte pinsamt, vi räddade oss båda från det och det känns skönt. Det var inget konstigt eller jobbigt möte i slutändan.