Mamma eller Anna?

Det finns en del barn som säger namnet på sin förälder istället för att säga Mamma eller Pappa.

För mig är halva behållningen av barn att identifiera mig som deras mamma, annars kan jag väl adoptera eller något annat? Även om jag nu adopterat hade jag ju velat att de sa mamma, men jag hoppas ni förstår och gör ni inte det, slå en signal.

Anyhow, jag vill att mina barn säger Mamma.

Igår på simskolan så säger jag till Amanda, kom nu, typ eller något, kom igen.

-Javisst Anna, fnitter, fnitter kommer det från Amanda.
-Javisst, Anna Pettersson, ännu mera fnitter, fnitter från Amanda direkt efter.

Amanda tycker det är kul att säga Anna ibland, även om hon inte kallar mig det utan det är Mamma.

Men tänk om hon bara bestämmer sig en dag att säga Anna? Vad kan jag gör åt det? Ingenting antar jag, utan jag är utlämnad till vad hon kommer att välja att göra. Det är ju inte så att man kan tvinga ett barn att säga Mamma.

Man kan tvinga på dem ytterkläder när det är kallt, tvinga dem att va på dagis fast de ibland inte vill, tvinga iväg till träningar osv. Men inte att säga Mamma eller ens namn känns det som, för jag heter ju Anna och jag är ju deras Mamma. De kan ju inte välja att säga något annat smeknam, jo, förresten, det kan de ju, men jag kan protestera mot ett smeknamn men inte mot Anna.

Hurvens, dvs en rysning på norrländska, Mamma it is!