Lämna sina rötter

Under idol kom samtalet att handla om Kevin som lämnat familj/vänner mm på Malta och hamnat i norra sverige, Arjeplog eller Arvidsjaur någonstans.

Det är ett litet samhälle oavsett vilken av de det är, vackra samhällen med mycket skoter, skidor och friluftsliv. Men det var inte det som tanken handlade om, utan att flytta.

När man flyttar långt, gärna från ett annat land så lämnar man ganska mycket bakom sig.
Alla klarar inte den flytten, ibland är den för impulsiv, kärleken drar och man tänker inte rationellt. Det kan vara problem med att skapa nya kompisar, få ett adekvat jobb osv.

Men jag är ändå rätt imponerad att man vågar, orkar och kan.

Jag har ju flyttat en del i mitt liv, största flytten var väl från ume till sthlm även om jag provat på att vara borta tidigare. Men jag tänkte inte efter rationellt, jag hade inte gjort upp med mina rötter. Jag som är så praktiskt i många andra lägen är otroligt ambivalen och håller länge på och velar fram och tillbaka på vissa beslut. I det här fallet var det ett givet förstahandskontrakt som styrde. Chansen att få ett sådant i sthlm är obefintligt, så det var bara att flytta oavsett tid och rum. Det var ändå dit kosan skulle styras förr eller senare för att jobba.

Mina tankar på att återvända har aldrig varit definitiva åt något håll egentligen förrän sista åren.

Många gör som jag, medan det finns de som är mer analyserande och konkreta i sitt resonemang. Oavsett vad tror jag att de som klarar att stanna, tex även efter att kärleken som drog från början är slut, är de som är rätt klara med sina rötter.

De har en distans till varifrån de kommer och en distans till där de är. Man kan längta hem dit man växte upp, men nu är det något annat man kallar hem och man boar in sig allt mer i det nya hemmet, i det nya samhället.

Stort och coolt är det ändå att så många väljer att flytta så lång från familj och vänner och allt vanligare antar jag att det kommer att bli med det.