Lite väl naturlig?

För mig spelar det inte någon roll vad du har för titel eller befattning. Det som spelar roll är om du är jvlgt duktig på det du gör, som en riktigt bra sommelier, ingenjör eller vad det nu kan vara som du är kompetent för.

Jag har sagt det förr, jag är mest mig själv. Alltså saker jag gör inför dig, gör jag inför min familj och jag behandlar de flesta lika, inga titlar eller befattningar spelar roll för mig.

Alltså kan jag komma på att jag petar lite i näsan på tåget, att jag tar bort smuts under naglarna i offentlig miljö.

Jag tar av mig skorna och viftar med fötterna, de behöver andas eller nått. Jag pratar om personliga problem och situationer i mobilen på tåget i offentlig miljö. Försöker dock dämpa rösten och ibland hålla tillbaka, men what the f..k! Det kan jag bjuda på, jag bråkar dock väldigt sällan i mobilen i offentlig miljö, där går min gräns.

Eller så säger jag ngt som idag på jobbet, var i sthlm alltså inte ens mitt kontor och en kille visar på att det fanns ett sätt att gömma sig i hissen,
-Skulle du göra det skulle jag skita ned mig, säger jag.

Ser hans min att sättet jag sa det på och att jag valde de orden blir lite... ja, snudd på vulgärt.
Så säger man väl inte utan jag skulle väl ha sagt att jag skulle typ dö av rädsla eller nått annat fjompigt.

Idag berättar min kompis att hon blivit lite förnärmad av dagispersonalen av en anledning. Personalen hade ställt en dum fråga, och hon berättar att hon kände sig som mig, då hon enligt egen utsago gav en Annablick.

Ni som sett och ännu bättre fått en sådan blick vet nog vad hon menar.

Pausen mellan hennes blick och tills hon sa orden som förstärkte blicken till dagispersonalen var typisk för mig enligt henne. You go girl! Bring them down!

Haha, ytterligare ett bevis att jag i mångt och mycket lever ut mina känslor eller behov och ytterligare ett bevis på att jag kanske är lite väl naturlig...

Idag hade jag ett samtal där personen gick som katten kring het gröt. Jag förstår att människor gör så, det är jobbigt att konfronteras, det är jobbigt att vara ärlig och rak. Men jag förstår mest när man är ärlig och rak, skiljer liksom på sak och person.

Personen säger i alla fall något i stil med att jag kan komma ikapp, what so ever. Jag förstår precis vad personen menar men jag vill inte låta personen komma undan så lätt så jag spelar lite dum och undrar hur tänker du nu, vad menar du nu?

Oj Oj Oj, nu svettas vi lite, personen tittar ned i golvet och hm, hm och så kommer det lite lite lite tydligare men fortfarande sådär konflikträdd.

Ja jag ger upp, alla kan ju inte va som jag, hur skulle det lukta på kontoren då om alla tog av sig sina skor och petade näsan eller smögfes vid skrivbordet =).