Kallpratarnas mästare

Idag är jag i Sthlm och jobbar, sitter på huvudkontoret och känner verkligen inte så många.
Vi går iväg några och äter lunch, alla som sitter på kontoret känner inte heller varandra. Många kommer och går beroende på uppdrag, hur långa uppdragen är eller om man hellre vill sitta hemma...

Vilket, jippie, är möjligt för att det finns VPN lösningar...

Vilket som, så känner folk på kontoret inte varandra helt och hållet, vilket gör att när vi äter lunch blir det tyst, inte kanske pinsam tystnad, det tycker jag mig nog att man kommer förbi när man blir lite äldre =). Alla vet liksom att nu är det tyst för att vi inte känner varandra.

När jag var yngre var detta en fasa för de flesta, guuuuuuuud vad pinsamt det mesta var i livet och absolut att hamna med ett gäng främlingar i en grupp där ingen tog iniativ eller pratade på.

Jag gillar inte den typen tystnad iallafall, inte för att jag tycker den är pinsam utan bara för att det är så dumt att folk inte vågar prata. Kanske det finns fler aspekter, men varför går man på lunch med andra om man vill sitta tyst? Den ekvationen går inte ihop för mig.

Givetvis kan det va som allt annat i livet, man vill ha allt och kunna välja när det skall ske, tyvärr verkar inte livet fungera på det sättet.

Vi pratar alltså på, om ditten, datten, väder, räntor, ja räntor kan vi prata mycket om. Vi pratar om boende, alla de vanliga ämnena. När det är utrett så infaller tystnad, nu har vi ju uttömt de sedvanliga gemensamma nämnarna.

NU kommer Anna in, det finns ju tusentals andra saker att prata om, så jag babblar på. Men av någon anledning känner jag allt som oftast att folk tycker det är jobbigt att fortsätta prata med okända människor. Vi är inte så intresserad av varandra om vi inte har något utbyte av varandra, personkemi stämmer extremt bra eller dylika anledningar.

Nu vill folk som bara packa ihop och gå till sitt, är det någon i sällskapet som fortfarande äter så sitter vi gärna tysta och väntar ut den stackarn.

Jag är säkert jättejobbig för många där jag pladdrar på, men jag tycker det är ännu otrevligare för den stackarn som inte är klar och känner pressen från alla andra, som sitter tysta och tittar på.