Before hell freezes over

Ja ni, när jag arbetade som croupier var det några kvällar som var på pub, några på pianobar, många kvällar arbetade jag på nattklubb.

Sen fanns det två andra jippon som jag gärna undvek. Detta för att jag var för cool helt enkelt och för att jag som person inte var den bästa för vår verksamhet. Dvs jag var inte rätt för kunden, jag var inte på samma våglängd som kunden och servicen blir och blev därför lidande.

Sen tillkommer det att jag själv inte hade någon lust att komma på samma våglängd eller gilla tillställningen.

Exakt varför det var så har jag aldrig riktigt förstått, det är något med det klämkäcka med det hela.

Vad pratar jag om?

Dansband, styrdanskvällar och även bingon på söndagar.

Jag gillar inte dansbandsmusik, dansbandsmusiker och klientelet som befinner sig på plats för att dansa, svettas, och vara go och gla!

Ja, ragga gjorde många oxå!

Så vad ser jag, att 1,2 miljoner svenskar har sett dansbandstävlingen på svt i helgen.

Vad är det för program då, tänker jag och ser på svt play, ja, suck! Jag tänkte att jag kan ju se för att Magnus Carlsson är med, en av de mest undersköna, sexiga, k.ta lilla objekt som vi har.
Men jag förstår inte, herregud, dels var produktionen dålig, Peter Settman lite ringrostig och banden spelade, ja, dåligt.

Så varför bryr jag mig? Njae det gör jag väl inte, behöver inte se det mer, so far so good.

MEN, så var ju jag och Matte på knytkalas i Bygdegården här i Ramsta för att träffa våra nya grannar. Egen mat och dryck så skulle vi få kaffe, fördrink och dansa lite.

Ja, nu bor vi på landet och det var riktigt roligt att få träffa våra grannar och eftersom vi bor på landet så bor ju våra grannar med säkert 1,5 mil radie runtomkring. De bor inte direkt nästgårds allihopa. Men det är ju här vi skall bo och de var bara par i vår ålder så det kändes kanon.

MEN så börjar musiken, och Anna hör gärna Absolute Music 58, discodans ni vet.

MEN så är ju de flesta födda och uppvuxna häromkring, på landet.
Så många av de som var på knytis i lördags är de som jag hade hittat på dansbandskvällen när jag var croupier.

Så när musiken börjar, ja då buggades det, en kille buggade med två tjejer, några hade tävlat, ja, ni förstår.

Men herregud, vart är musiken?
Sen då, sen då? Ja, då dansar alla i en enda stor ring, jättestor, ingen som är i mitten inga grupperingar. Ju mer vi är tillsammans...

Skämtar ni?

Och det är det här som kommer att vara en del av mitt liv resten av livet, i alla fall så länge vi bor här.

Men så måste jag ändå erkänna en sak, likväl som jag fascineras av husvagnsfolk och annat så har jag alltid velat kunna bugga. Det verkar som så lätt och härligt att snurra runt sådär.
Men jag gillar inte musiken och jag gillar inte stilen och jag gillar inte... Men bugga, det är något jag skall kunna i nästa liv. Detta liv får vi se om vi hinner med.