Underprestera

Jag är inte van att underprestera. Jag är inte van att misslyckas, jag kan knappt hantera en sådan situation. Nu har det hänt, stor blunder, mitt första gig på nya jobbet, en utbildning gick käpprätt åt helvet. Jag var dåligt förberedd helt enkelt och jag kunde inte lösa situationen med adhoclösning som jag är van utan jag blev helt enkelt synad.

Ni som läst mitt tidigare inlägg, jag har väntat på detta. Det inlägget kom till för jag hade en föraning om att detta skulle ske. Nu har det som sagt hänt och jag vet personligen inte vart jag skall ta vägen. Jag vill skrika, gråta, jag är arg, ledsen, förnärmad och jag skäms. Problemet är att vanligtvis skulle ett jävlar anamma komma också och styra upp detta. Men det finns liksom inte.

Anna 2.0 i all ära men jag tror att det kommer med vissa biverkningar. Jag har skrivit om det förr och det som drivit mig förr är viljan att va till lags, att vara duktig osv. När jag känner att jag blir mer egoistisk så kommer det även en viss avdunstning av engagemang.

Jag vet inte heller hur jag skall hantera detta, jag gillar inte att ha tillkortakommanden som jag inte valt att bestämma själv över. Jag vet att jag har massor av defekter men vissa har jag inte haft någon större önskan om att justera, tex min ärlighet.

Men nu? Ja, jag skall vara ute och såga träd och jobba fysiskt i helgen och fundera. Mina tankar fungerar som bäst då jag arbetar fysiskt, jag får ordning och bara de viktigaste tankarna och känslorna finns kvar när man är helt slut efter en arbetsdag med röjsågen. Jag skall ta många glas vin och sen får vi se om jag har nytt engagemang och kraft och lust och vet mer om vad jag vill på måndag.