Sticka ut hakan

Jag har en tendens att vilja verka mer kunnig än jag är, mer insatt än jag är och mer erfaren än jag är.

Jag har ofta ett hum om saker, jag har provat litegrann eller läst litegrann. Helt plötsligt uttalar jag mig som värsta experten. Jag vet, jag är full av hybris men ändå det är ju så killarna gör ju.

Hittills har jag klarat mig rätt skapligt. Det är ingen som helt kunnat syna mig men det kanske kommer en dag.

Mycket är det i all välmening, om jag ser att något går att göra bättre varför inte fundera på hur det skulle kunna vara och därmed låta som värsta skalman, bara plockar fram lösning efter lösning.

När jag väl börjat spela korten är det bara att fortsätta och arbeta så att det blir på det viset som jag tänkte från början. Nu är det ju bara att komma så galant ur detta som möjligt, på vägen snappar jag upp ytterligare information eller så googlar jag en halv dag för att få lite mer kött på benen. Ordbajseri, slänga sig med lite facktermer brukar alltid vara bra.

Nu är det viktigast att fokusera på lösningar än på problemen för det är ju framåt jag ska, tittar jag bakåt löser det ju inget, det är numera ovesäntligt varifrån jag kom. Jag kan ju inte göra något åt det utan det är historia nu, kanske lär jag till en annan gång men jag är tveksam.

Frågan är dock hur många fler som jag går omkring och slänger ur sig en massa påstående, får folk att agera, kan få folk att ändra eller påbörja en färdriktning och egentligen inte ha speciellt mycket på fötterna för argumenten.

Hur många arbetsuppgifter, beslut tas inte på detta sätt. Nu handlar det ju bara om att oavsett anledning så sker en förändring, kanske till det bättre, kanske en bra lösning, oklart om det är den bästa lösningen eller den bästa vägen.