Snikare, bjud igen!

Jag är fostrad till att göra rätt för mig.
Jag anser att det är en självklarhet att erbjuda sin hjälp vid behov, att ställa upp.

Jag förstår inte hur man kan med att alltid vara den som blir bjuden.

När jag var yngre hade jag en del kompisar som kunde sitta i baren på krogen och bara väntade på att bli bjuden av någon intresserad kille.

Det har jag aldrig mäktat med, jag har känt mig stå i skuld om jag blivit bjuden och helst velat vara fri och kunna gå som jag vill och därför tacka nej eller stått kvar och pratat och betala för mig själv.

Mina kompisar kände sig inte stå i skuld, de kunde lätt ta emot drinken och sedan plötsligt bryta upp och gå vidare.

Jag skulle väl önska att jag har och hade haft mer sådana drag, att jag kunde ta för mig på det sättet utan att alltid känna plikttrogenheten framför allt. Men jag skulle heller inte vilja vara sådan som bara utnyttjade situationen och mjölkade männen. En medlemåttig avvägning vore kanske bra.

Nu är ju detta en sak, det är okända män som vill bjuda attraktiva kvinnor som de hoppas på få det lite kuttrasju med.

Men vänner, bekanta som träffas igen där ena parten alltid är den som betalar, står för notan.
Jag undrar, hur tänker ni som låter er bjudas? Ni som aldrig har med er vin till festen, ni som aldrig kör själv, ni som alltid skall ge pengar sen till gemensamma kompisen present, sen går tiden och sedan ja... slipper ni. Ni som alltid ber någon annan lägga ut, hur tänker ni liksom?