Frustrerande

Jag hade massor av planer för helgen.
Jag hade tänkt hinna hur mycket som helst.

Fredagen blir sen och på lördag vaknar jag med ont i axel och nacke.
Åker på barnkalas, det sprider sig och vips har jag ryggskott.
Äter tusentals paraflex comp och voltaren och smöjer med tigerbalsam och med Ipren zon.
Jag har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv, no kidding motför knäoperation, visdomstandsoperation, föda barn, kejsarsnitt, det var nästan i klass med hjärnskakningen.

Jag har hög smärttröskel och jag har inte direkt gråtit under någon av ovanstående händelser, grinat illa, javisst men i lördags trodde jag att jag skulle plågas ihjäl. Sedan på söndag får jag komplikationer av voltaren, man får illamående, magsår och då jag har magkatarr så far den rätt illa åt magen.

Jag vrider mig i smärtor.

Så... nu beklagandet över.

För saken är den att oavsett hur jävla ont det gjorde och fortfarande delvis gör så hade jag ju massor med saker planerade.

Jag skulle kratta hela gården och dra en massa träd som Matte har fällt, jag skulle knäskura klinkersen i hall och badrum för att få bort saker som kräver lite närmare handtag. Jag skulle givetvis städa och fixa i garderober som vi skulle få. Jag skulle läsa lite inför jobbet osv.

Inget av detta blev gjort, inget.

Nu är det bara ren och skär ångest, vad kan man göra? Detta är ju något som kom emellan, det kan vara av ryggskottslaget men ibland kan man ju bara vara trött och råka somna och vips har 2,5 timmar gått och man hann inte något av vad man föresatt sig att hinna med.

Jag jobbar på att kunna hantera detta, men det ligger som ett ok över axlarna att så fort jag är redo skall jag börja bena i detta.

Problemet är att då jag väl är redo har 5 nya saker lagts till listan, det är ju inte så att den blir tom utan tyvärr fylls den ständigt på. Hur gör människor som hinner allt, mår bra och som bara verkar ha koll?

Finns det sådana människor? Prioriterar vi olika? Givetvis är det olika viktigt att ha fint hemma, hinna gå på museum med barnen, vad vi äter till lördagsmiddag osv. Detta ger oss eller tar ifrån oss massor av timmar som vi skulle kunna göra något annat. En del bor i radhus, några i lägenhet, andra i villa, givetvis påverkar detta oxå våra möjligheter att prioritera.

Jag är ju av den varan att jag skall och vill ha allt, har svårt att välja bort något och på något sätt blir jag aldrig nöjd, för hur jag än söker så finner jag aldrig svaret. Tidvis lever jag i rus, där jag är någorlunda förnöjsam. Men efter en kort period vill jag ha nya utmaningar, nya upplevelser. Det kan vara att vi måste, verkligen måste köpa nya handdukar. För de här 1 år gamla, ja ni, de går inte att behålla, puts väck skall något gammalt ut och ersättas med något nytt. Sedan någon månad senare var inte det bra heller.

Så hur gör ni? Ni som är förnöjsamma, bara rycker på axlarna när något oförhappandes ändrar era planer och när gör ni det ni egentligen hade tänkt göra som nu fick skjutas på?