Hur svårt kan det va?

Min dotter är en naturbegåvning, hon iakktar och efter ett tag, kanske efter att ha smygtränat provar hon sig på det nya. Självklart går det riktigt bra.
Hon är bra på att sätta ihop orsak och sammanhang och dylika saker. Hon går minutiöst tillväga när hon spelar dataspel och undersöker hela sidan, innan hon går vidare och tittar på nya saker.

Min son är även han ganska begåvad, han förstår att man måste vända på sig om man skall komma in genom en dörr och om man har en lång pinne mellan händerna för annars så går det inte att komma in, pinnen tar i dörrkarmen. Han förstår en massa sådana saker.

MEN... Han är helt urusel på att följa instruktioner, när han skall cykla så följer hela kroppen, huvudet och styret med när han skall titta på en förbipasserande bil eller cykla efter mig. Det är något som bara klickar fel, jag vet inte vad det är.

När han skall spela dataspel är han som en unge på LSD, han spelar typ 15 sek på varje låt och sedan skall han vidare, fort med musen över alla saker, byta grej att göra och byta tillbaka igen.
Sen skriker han att han inte fattar.

Jag kan inte lära ut, jag blir så galet irriterad på dumma människor. Jag har lärt mig hantera detta arbetsmässigt, har förstått att det är bra för mig men i min egen familj... Jag tillåter inte att få osmarta barn, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag fått osmarta barn. Nu tycker jag generellt att jag har mycket begåvande barn. Jag är säkert helt ensam om detta som förälder...

Men att lära ut till de små, när de är otåliga, det går bara inte. Jag längtar intensivt att Matte snart kommer hem och då sitter de små som små ljus och bara lyssnar. Amanda lär sig medans ingen vet vad som rör sig i Douglas huvud, han gör ändå på sitt sätt sen.