Bekräftelse ff

Jag har nu upprättat min arbetsheder, jag har gjort ett gott arbete och arbetsuppgifterna börjar droppa in.

Så hur fungerar jag då?
Jo, om det nu gick bra, ja då stannar jag och njuter eller?
Nope!
Jag lägger prestationen till handlingarna och fokuserar på vad man kan förbättra. OK stämpeln är redan avklarad, jag misströstar inte utan bara går vidare och funderar på lessons learned.

Så när någon frågar så uppstår ju än en gång samma situation, Anna behöver stöd, Anna behöver klapp på ryggen.
För jag säger att javisst det gick bra, men det, det, och det kan bli bättre.
Det får det att låta som att jag är missnöjd, det är jag inte, jag är himla glad över min prestation.
Det får det att låta som att jag behöver stöttas, det är inte så jag tänker, men det vet ju inte personen som hör mig.

MEN, allt kan ju bli bättre, jag är tyvärr så att jag fokuserar på det och stannar inte och ibland solar mig i glansen.

Så är jag uppfostrad och så har jag valt att vara.

När jag fick det nya jobbet fanns givetvis en stund av tvivel, jag pratade med min far som löste allt på ett kick på sedvanligt Pettersonskt sätt.

-Du har sökt jobbet, säger Pappa
-Ja,

-Du har fått jobbet, säger Pappa
-Ja,

-Du har tacka ja, säger Pappa
-Ja,

-Jamen då finns det inget mer att säga, då är det så. (PUNKT)

Alltså slutdiskuterat, inget medlidande, jag förstår, himla jobbigt, svårt beslut osv. Nej nej, stå för dina beslut och ta konsekvenserna för ditt handlande.

Kallhammrat för en del, vardag för mig och min bror.

Så mitt agerande missförstås och frågan är vad jag tänker göra åt det. Jag lär ju bli bättre på att hålla inne sådana kommentarer, jag "tänker" för mycket högt eller rättare sagt resonerar och involverar för många eller fel personer i mitt resonemang och utvecklingsarbete.

Sen sticker jag inte under stol med att jag hoppas man saknar mig på mitt gamla jobb, jag hoppas att jag ändå gjorde lite skillnad och att det märks att jag inte är där. Både för att jag tog plats och hördes och förde lite sprallighet men även för det oljud jag ibland orsakade när saker inte gick min väg. Jag hoppas ännu mer att det märks i arbetet, att det saknas någon att fråga som ofta hade svar på många av frågorna eller synpunkter eller var ett bra bollplank.