Behov av bekräftelse

Jag vet att jag gärna vill ha bekräftelse, så var det sagt.
Men faktiskt så tror jag att min ärlighet ställer till det ibland. Om någon frågar hur jag mår, ja då svarar jag, hur jag mår helt enkelt.
Det förväntar sig ju inte folk, man skall ju säga bra, säger man annat är det ingen som vill lyssna.

Men även när det gäller jobb och hur mina tankar går kan jag framföra kanske tvivel eller mer resonera högt.

Detta leder till att folk klappar mig på axeln osv. Det var ju inte det som var meningen, jag bara ventilerade högt vad som fanns i mitt huvud. Kanske för och nackdelar osv.

Så nu sitter jag helt enkelt i en position som jag inte vill ha, tänkt mig osv. Hur svara ni?
Ja, jag vet då rakt inte, för jag låter bara tvivlande osv på min kunskap och kompetens verkar det som.

Nu sker inte detta hela tiden och för allt, men ändå?
Ibland vill man bara beklaga sig, utan att få råd eller dylikt. Inte ens beklaga sig, utan mer kommentera och då vill jag inte ha en massa pekpinnar eller klappar på axeln.

Självklart är jag glad att folk gör det oxå, det är väldigt dubbelt detta. Folk vill ju väl, men jag får nog börja jobba på vilket budskap jag sänder ut så att jag inte missförstås helt enkelt.
Och då var det ju det här igen, vill jag ändra på mig, varför skall jag ändra på mig och hela den biten, men den tar jag och funderar på så länge.