Märkesbög, modenissa

Ja, jag erkänner, jag är en märkesbög för er som inte visste det.

Ju dyrare ju bättre är det inte alltid så? Finns det en fin logotyp eller märke på så måste ju det tala för hållbarhet och funktionalitet eller? Är det sen dyrt så är det väl givet för succe?


Jag vet inte varför det har blivit så men om vi börjar med köksredskap och andra funktioner i hemmet så kommer det nog från min farmor till min far till mig och min bror.

Min farmor hade underläder dvs bodys, korsetter osv som säkert är från 50 talet som är helt fantastiska till dags datum. När jag var runt 20 årsålder så fick jag en massa sådana av farmor och elastisiteten osv fanns 100% kvar. Det var säkert inte några billiga grejjer på den tiden.


Av min far har jag alltid fått mycket och bra hushållsgrejer, det har varit dyra märken som philips, hackman, osv. Inget man köper på Jysk och Rusta. Två butiker jag fö skyr som pesten och mer kommer om detta senare.


Det gäller handdukar eller annat som måste andas Pelle vävare, Himla eller åtminstone som sista alternativ Hemtex. Köp en IKEA handduk eller lakan, tvätta en gång och ja, ni ser vad som händer, trådar som hänger ut och snett och skevt.


Så det är tyvärr mycket bättre att köpa riktiga rejäla verktyg från början istället för att köpa på Galne Gunnar och måsta köpa nya varje/vartannat år. En makita, en hilti eller dylikt är lätt att rekommendera.


Nu har alla inte råd, jag vet det, men i förlängningen blir det dyrare för den som köper på lågprisbutiker, lågprismärken, det måste finnas bevisat i någon utredning eller nått, annars får jag väl forska i ämnet.


Så fungerar jag och det fungerar bra för mig.


Jag har även alltid varit en märkesbög när det gäller kläder och när jag var yngre ville jag nog gärna ha senast modet, och skämdes bort av min föräldrar så att jag fick detta. Det var takanooverall i 8:an, salomonryggsäck, rätt slalomskider, levisjeans osv.


Jag har aldrig haft ett par jeans med resår eller snö eller stentvättade jeans ngt många eritreaner hade i ume under min tonårstid.


Sedan i gymnasiet ngn gång följde jag väl fortfarande modet slaviskt, MC Hammerbyxor i rött och svart och breda resårskärp och polotröjor o grönt och annat. Det var bara det att detta kom från Kappahl som på den tiden hade mkt högre status än HM, HM var bara skit, allt gick sönder, typ som IKEA det blev skevt och vint, trådigt osv.


Sen vet jag inte, modet blev väl mer allmängiltigt under 90 talet när alla började få se ut som de ville, flera trender pågick samtidigt och jag såg väl ut som folk gjorde mest.


MEN sen hände det ngt, jag träffade Matte och pga viss livshändelser så blev starten på vårt liv tillsammans kaotiskt och med detta kom att vi åt väldigt dåligt och mkt chips, MAX osv.

Jag blev FET! Då var det inte så roligt längre, verkligen inte, man går in i något så destruktivt att det finns inte. Jag är lix tjock, provar kläder, passar inte, jag unnar mig ytterligare ngt onyttigt för att trösta mig osv.


Det bästa som hänt mig är mina graviditeter båda har gjort att jag förlorat typ 10 kg/barn. Nu behöver jag bara ett tredje för att nå min trivselvikt!! och därifrån är det ju lätt att pendla ned till sin matchvikt ibland för finare tillfällen, bröllop, sommarsäsong osv.


Med detta kom i alla fall ett större intresse för vad jag har på mig och jag måste säga att det är hur kul som helst att shoppa idag. Det är rätt mkt bättre att shoppa som tröst än att äta som tröst. Jag har även kommit till den insikten att jag har rätt bra smak, jag får mkt beröm för mina outfits och då är vi tillbaka till tidigare inlägg med klapp på axeln, nej inte därför jag vill ha beröm, jag måste inte ha beröm, men det är ju jätteroligt att folk ser och uppskattar vad man har på sig.


Jag har själv inte den enorma registreringsintresset för vad andra har på sig, om ngn har 5 tröjor att växla mellan är det inte ngt som jag lägger så mkt vikt vid eller på minnet. Men det beror troligtvis på mitt egenintresse i den personen.

Jag märker att det finns de som har stenkoll på andras garderober, det kan vara lite olika anledningar, lite för att man gillar det man ser och därför registrera lite extra, man kan vara avundsjuk och därför registrerar lite extra, eller allmänt intresserad av kläder/mode.

Hur som efter att ha gått i större delen av 2000 talets början i t-shirt med en hiskelit stor skjorta som hängde över ett par alltför tajta elastiska byxor så är det himla kul att börja blanda färg och form.

Jag köpte nyss en keps, skitcool, bara kände att det var jag, den känns ibland lite för mkt, det beror på i vilket sällskap eller vilket uppdrag jag har men oavsett det så känns den jag. Så ibland pendlar jag mellan att jag mår bra och det ser bra ut och det känns bra med att jag kan känna mig lite för uppklädd eller lite för mkt. Jag har ännu inte bestämt mig hur jag skall tackla detta. Det är den ständiga känslan och viljan att vilja vara till lags och inte "störa" någon annan som ligger till grund. Jag vill inte sticka ut samtidigt som jag vill inte annat.

Oavsett så känner jag att jag gör detta för min egen skull, jag tycker det är kul med kläder, jag tycker det är kul att prova och passa och försöka kunna kombinera mina plagg.
Det är något jag aldrig, aldrig trodde om mig själv.

Jag har sökt sedan jag slutade med travet efter ngt nytt att intressera mig för och jag märker att jag tittar alltmer på reklambilderna på kläder i magazine och annat, verkligen inte Anna, men tydligen Anna 2.0.