Vänner värmer

Ibland kan jag bli så där löjligt rörd, lite lätt tårögd och varm i bröstet.
Jag blir det när jag såg Emma ta silver i cykelns linjelopp igår. Då rinner det tillochmed en liten tår, iallafall vattnas det lite i ögonen.

Jag blir så när jag ser barn som är glada över att få vara på kollo, kolmården eller vad som helst, glada, lyckliga små barn får lätt igång mig.

När folk gifter sig och när kungafamiljen eller svenska flaggan visas.
Blödig som f**n är jag, tyvärr, lite smått töntig ibland.

Så får jag på Facebook en video med Paul Rein av Majsan.
Då blir jag sådär, ni vet, shit, jag har kompisar, jag har vänner och de tänker på mig, lilla jag.
Jag kan liksom bli sådär himla lycklig och känna så mkt kärlek till min vän, för det vi har upplevet och för det vi delar, och så många tankar som kommer igång bara av att jag fått en video.

Sen är det den där känslan av tillhörighet, vi har något vi två, något som förenar oss som bara vi delar, det betyder massor för oss, bara oss.

Nu har jag inga problem med att jag är såhär, jag är tillochmed himla glad att jag känner såhär för det gör att jag faktiskt vill vara rädd om min vän och vår vänskap.