Byta jobb

Jag byter arbetsplats och jobb på måndag.
Jag gör min sista dag på bostadsförmedlingen på fredag.

Några återkommande frågor är bland annat hur det känns.
Jaha, jag känner inte så mkt. Vet inte vad jag skall svara. Jag är urdåligt på sådant här.
Jag har ju valt att byta jobb, vad skall jag känna?

Att jag ångrar mig tex? Jamen då måste jag ju stoppa pressarna innan det är för sent.
Att jag längtar bort från nuvarande arbetsplats? Jamen då måste jag ju fråga mig varför jag inte gått tidigare?

Jag slutar ju för att jag vill gå vidare i mitt liv inte som ett agerande på grund av missnöje eller annat. Jag är helt enkelt redo för nya utmaningar och vill utveckla mig.

Så vad skall jag svara? Jag låter bara dum och dryg, det är inte meningen men jag känner ju inget speciellt. Jag har ju inte slutat än, jag gör ju det på fredag.

Jag vet att jag skiljer mig från rätt många av de i min omgivning. Jag förtränger inte känslor, så skulle jag inte säga, men i tidigare inlägg har jag sagt att jag skiljer på förnuft och känsla.

Så även här, det är ju i mångt och mycket det handlar om. Vad är det att känna?

På fredag när jag bjuder på sockerkaka, skall börja kramas, ja, då är jag helt säker att jag känner en hel massa för jag kommer att sakna både mina kollegor och min arbetsplats något oerhört mycket.

Så är tanken att jag skall ta ut dessa känslor redan nu? Jag är ju inte där än, det är bara torsdag och jag jobbar ju veckan ut.

Sen är en annan fråga, ska jag verkligen gå från fredag här på bostadsförmedlingen till måndag på mitt nya jobb?

Utan att vara ledig?

Jaha, är det konstigt det eller? På fredag går jag ju härifrån och på lördag är det ju en ny dag. Vad är det att tänka på?

Många har semester att ta ut från förra jobbet och väljer det före att få ut dem i pengar. Så det är vanligt att man är ledig. Jag har löst det på ett annat sätt. Vad skall jag gå hemma och fundera bara för att jag skall byta jobb.

Ny dag, nya utmaningar.

Ja ja, jag låter säkert dryg igen. Men vad skall jag göra? Det är ju så här jag fungerar. Jag låter andra fungera på sitt sätt.

Jag bara känner mig maktlös för jag kan inte svara på det förväntade sättet och då blir alla så perplexa.

Sen gäller det avtackning eller vad man nu kallar det, det är inte något jag önskar sådär. Det blir så pretantiöst och oj vad vi kommer att sakna dig och jo tjena vad vi kommer att hålla kontakten.

Självklart önskar jag som alla andra att jag firas med buller och bång och att alla, precis alla kommer att sakna mig alldeles oerhört. Självklart vill jag att VD mm skall säga hur ovärderligt mitt arbete har varit osv osv. Vem vill inte det? Men jag är dels för blödig för att klara av en sådan procedur samt att det blir bara pinsamt.

Alla är ersättningsbara, de jag umgås med idag från jobbet kommer jag att fortsätta att hålla kontakten med. De andra var tyvärr bara riktigt riktigt bra kollegor där gränsen går vid social samvaro på arbetsplatsen och vi kommer nog bara att ses om vi stöter på varandra på stan.

Jag kommer att ställa ned sockerkaka, mycke, för det är ena rena gottegrisar på min arbetsplats, så får folk ta under eftermiddagen, kanske går jag ned vi tvåtiden då fler fikar bara för att säga hej. Så vill jag ha det, det blir bäst för mig