Leva i limbo

Jag passar verkligen inte för att leva i limbo.
Jag behöver viss kontroll, guuud va hemskt det låter.

Jag är spontan, jag hittar på saker, jag köper definitvt saker spontant.
Jag kan inte boka in klipptid, hudvårdstid osv för jag vet aldrig vilket humör jag är på den dagen. Det måste finnas tid inom 3 dagar för att det skall fungera.

Så jag är spontan!!!

MEN, jag gillar inte att inte veta förutsättningarna.
När jag reser brukar jag spendera första kvällen och natten på hotellrummet, jag går en kort promendad i närkvarteret, skaffar mig en karta över området och pluggar.

Jaha, så går gatorna, här är jag och dit och dit och dit vill jag. Taxi? T-bana eller hur tar vi oss dit.

JA, jag är planerande.

Nu vet jag inte något om något känns det.

Ena 5minutersperioden på mitt nya jobb känns det som, hjälp vad har jag gjort???
Jag känner ingen, det är en ny värld och ny typ av arbetsplats.

Jag hittar inget på servrarna, jag har inte behörighet och jag brukar ju bara le lite om Erik,... så får jag hjälp, skämt åsidor. Efter många år så har jag koll.

Sen så ringer det angående en utbildning som jag skall hålla, jag får lite info om vart jag kan hitta material för utbildningar osv osv. Jippie, jag är taggad, de föregående 5 minuterna är som bortblåsta. Ned och grotta i servrar, kolla in sajter osv.

Det är min tredje dag, min andra på kontoret i Uppsala och jag är otålig, jag vill ha koll, jag vill ha konkreta arbetsuppgifter. Jag passar inte att sitta i limbo. Då surfar jag, blir rastlös, bloggar som ni ser.

Jag ser redan att man kan strukturera informationen bättre på intranätet, de skall göra om intranätet, man får lägga synpunkter. Jag har jobbat tre dagar och måste givetvis bidraga med mina åsikter i frågan. Det kliar i fingrarna att städa på servrarna, de har säkert en logiskt uppbyggd miljö, jag ser den inte ännu dock.

Ibland undrar jag verkligen vad jag passar bäst för här i livet? Vad är egentligen min huvudroll och vilken borde den vara?