Vi har äntligen flyttat in i vårat hus.
Det går nästan inte beskriva den känsla av lycka och välmående som finns i vår familj. Det gäller stora och små.
Amanda 5 år, igår då vi skall sova för första gången i huset.
- Jag vill vara här jämt.
Barnens reaktion och känslor inför att vi bor med våra egna saker i vårt eget hus är galet skön.
De är liksom bara lyckliga, glada.
Inte för att de misstrivts hos Farmor, men det är något annat detta.
Det är världens hus, kan nästan bara beskrivas genom att ses, välkomna alla som vill.
Det är underbara ytor, mysigt men ändå rymligt, enorma ytor även om det står 50 flyttkartonger i rummet.
Just nu finns det bara lycka i vår familj, ren skär lycka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å vilken lycka! GRATTIS!!!! Kan knappt bärga mig tills jag får se huset med egna ögon. För att återknyta till ditt tidigare inlägg: jag lever med enorm hus-avundsjuka! :)Skit samma att jag bor i Italien och lever vad som för många är ett drömliv - jag vill ha HUS! Aldrig är man nöjd, gräset är grönare, osv osv.
Lägg upp bilder så jag får åtminstone en liten känsla för hur ni har det!
Kramisar från ett tokvarmt Italien.
Vad skönt att äntligen få tillbaka lite liv! =)
Räkna med att vi kommer att hälsar på - nån gång. ;)
puss och kram
Skicka en kommentar