Är verkligen allt en tävling/utmaning?

Såg en intervju i SVT med Stefan Holm, vägen till OS.
Holm berättade om hans kamp med att läsa James Joyce "Odysses". Det tog sina månader men till slut segrade han över boken. Att sluta läsa var liksom inte ett alternativ. Allt är en tävling, för varje sida som han läste var han en sida närmare slutet.

Jag inser att jag har lite samma inställning. Börjar jag läsa en dålig bok så läser jag den ändå klart. Jag kanske skummar de sista sidorna men ändå den skall läsas ut. Har jag likväl börjat så skall det bara gå även om den är skittrist.

Inser även att serierna jag har i min IPOD inte alltid är bra. MEN, ligger de där måste jag se klart dem även om jag spolar mig igenom flera av dessa avsnitt. Men att bara sluta se serien mitt i en säsong, ja, det går bara inte.

På tv eller en film vi hyrt, de kan jag lätt somna till och behöver inte se klart.

Det är mer mitt ordningssinne som spökar tror jag. Samt att man får inte fuska. Vi ser klart listan i IPODen och sen, då är jag berättigad att gå vidare. Likadant med böcker. De ligger vid sängen eller i väskan tills de är färdiglästa, innan dess får de inte plockas bort och allt jag tänker på är att jag vill få städa undan dem, ställa tillbaka dessa i hylla eller ta bort dessa från listan.