Militärisk disciplin och att alltid påpeka det uppenbara!

Vår dotter är himla vig, dvs hon har riktigt bra kroppskontroll. Hon klättrar lätt upp 2,5 meter på en lyktstolpe. Hon hänger i knäveck så fort hon kan på vilka höjder hon än hittar, ju högre ju bättre. Hon går lätt ned i brygga och kan både gå i brygga och vika ihop sig litegrann som de kinesiska cirkusartisterna som böjer sig hit och dit där de egentligen borde gå av.

Nu skojar jag på lunchen och säger att det är synd att man inte bor i Kina eller Ryssland, då skulle jag minsann vara stolt mor till en guldmedaljör i gymnastik om 11 år.

Om Amanda skulle vara en talang så kan hon på sin höjd nå en hedrande 24 plats kanske i något mästerskap någongång så länge hon tränar i Sverige. I alla fall om vi talar om gymnastik och dylika sporter. I Kina eller Ryssland skulle hon drillas och pressas tills blodstårar trillade efter hennes kinder.

Nu bor vi ju inte där och det är väl ändå rätt uppenbart att det man gör i Kina eller Ryssland kanske inte genererar det sundaste förhållandet till livet. Barnen ler sällan och vem har missat att de framgångsrika idrottare som kommer från dessa länder är en produkt av terrorliknade träningsförhållanden?

Ändå måste någon, bara måste någon, påtala att mina barn inte skulle få så rolig barndom ifall de sändes eller växte upp i Kina och var talanger i tex gymnastik. Som om jag på allvar skulle skicka mina barn dit eller låta dem träna under sådana förhållanden. Personen som säger det säger det inte med glimt eller humor utan mer känns det som att poängtera att de där barnen i Kina och Ryssland minsann inte har det bra. No kidding? Det går alltså inte skämta utan att någon skall påtala det uppenbara, driva med läget liksom, nej ni, fy, Kina dåligt dåligt dåligt.

Likadant med den militärdisciplin man finner i Tyskland, Kina, Ryssland. Jag tycker det är asmäktigt med militärer som paraderar i raka led, exakta precisa rörelser i synk. Det är helt fantastiskt. När man/jag påtalar detta vid vissa tillfällen måste, bara måste någon påtala det politiska förttryck som finns i dessa länder, wow, nähä, är det så?

Kan man inte skilja på att jag tycker något är mäktigt och fascinerande utan att bry mig just där och då om politik. Visst kan jag vara utan en militärisk uppvisning mot att Tibet blir fritt. Självklart skulle jag välja det 10 gånger av 10. Men för den delen kan jag väl få tycka det är coolt att man kan ordna sådana parader? Kan man liksom inte skilja på sak och sak?