Tant, kärring och åldras

Förra veckan på badhuset var det två människor av kvinnligt kön.
De var lite runda, korta i rocken en sisådär 165 cm typ. Typisk kvinnlig bukfettma där man undrar om de är gravida eller vad? Brösten vilar på magen.

Givetvis hade de inte blött håret i duschen på väg till badet.

De hade glasögon och de såg ut som många i norrland gör, vet inte varför men det finns en stereotyp kvinnotyp i norrland som ser ut som dessa kvinnor gjorde.

Glasögon, mörkt hår, kortklippt, inte feministsnagg för att generalisera men någon form av strikt page, som Hedvig i från A till Ö, barnprogrammet ni vet.

Jag skulle uppskatta att jag och dom är samålders mellan 34 till 40 år.

De är i ett äventyrsbad, bara så att vi vet förutsättningarna. De går förbi min son som står under en fontän av vatten som sprutas ut med högt tryck. Det skvätter en hel del när han försöker få det att skvätta genom att sätta händerna emot trycket av vatten.

Vad händer?

De blänger?!

But why?

De är i ett äventyrsbad, vad tror de att det skall hända? Att barnen skall leka lugnt och sansat? Att barnen skall gå sakta fram eller ta små korrekta simtag?

AHHHHHHHHHHHHHHHHH, de är ju för bövelen i ett äventyrsbad.

Jag vill aldrig, aldrig förlora mitt barnasinne. Om jag gör det så snälla skjut mig, det är inte lönt att leva kvar då!

I våras när vi var på simskolan så blötte inte heller jag håret när vi badade. Jag har en hung up sedan barnsben, jag badade så mkt att mitt hår blev grönt av kloret och doften av klor i håret har jag helt enkelt väldigt svårt för.

Men så sade min dotter till mig att mammor dyker inte.
Det hade blivit hennes referensram efter att jag sällan blötte håret på simskolan. Trots att jag gjort det utomlands, trots att jag gjort det på stugan, dykt alltså. Det räcker för barn att något händer någon enstaka gång så ser de det som en trend. Aldrig i mitt liv att jag vill att min dotter skall ha den inställningen. Som mamma och kvinna kan jag göra allt en pappa och man kan göra. Vi ska definitivt inte prata om mammor och pappor som epitet i sådana lägen, vi är människor och olika människor gör olika saker.

Det fanns inget annat än att givetvis börja dyka. Jag är himla glad och tacksam att min dotter sa så, tänk om hon bara antagit och jag inte haft en möjlighet att justera den synen.

Jag generaliserar, men det är något i dessa kvinnors hela uppenbarelse, och ofta de som ser ut ungefär som dessa kvinnor, som visar på att de saknar humor totalt. Ironi kan de inte stava till och skämt som är lite sexistiska eller politiskt inkorrekta rynkar de på näsan åt.

Va faan? Lite humor har väl ingen dött av? Inte av att skratta själv i allafall hoppas jag. Kanske någon blivit skjuten för sin humor, och då har de på sätt och vis dött, men skämt åsido.
Humor är livsnödvändigt, att kunna skoja och se och uppleva det roliga.

Att skratta åt hemskheter och driva med ondskan är ett måste, annars tror jag vi går under.

Givetvis finns det gubbar oxå som är lika sura, killar som är samålders med mig.

Jag tycker det är hemskt att man blivit gubbe och kärring vid min ålder. Jag kanske hänger mig kvar i önskan om ungdom för en del men hellre det att kanske upplevas som lite töntig och patetisk av andra än att bli sur, bitter och negativ.

Jag blir så förvånad när folk ständigt befinner sig i en given kontext, du väntar på t-banan och så blir du sur att folk vill gå av först?! Du vill tränga dig på, för du är viktig och du har bråttom. Why?
Det kommer knappast som en överraskning att folk vill kliva av först, jag trodde att det tillhörde kutym att göra så? Om en dörr öppnas utåt och du är på väg in bör den som är på väg ut gå ut först, det blir minst trångt på det sättet, jag antar att det är därför kutymen kommit till.

Det är kö på ICA osv, gilla läget, gör något skoj av situationen. Är expediten sur, skit i det liksom. OK, hon/han kanske har valt fel jobb men låt inte deras bitterhet påverka dig.

Jag vill verkligen aldrig aldrig bli som dessa människor. Klart en dag, stressad, så agerar jag likadant på köer, det är bland det jobbigaste jag vet. Men att blänga på andra för att det är kö, sucka sådär för att markera att jag tycker de är slöa, känns inte helt fräscht. Jag skall ärligt säga att det visst har hänt, men väldigt sällan i dagsläget. Och när en klar kärringtendens kommer över mig försöker jag verkligen motarbeta allt sådant som jag märker att jag börjar lägga mig till med.

Jag vill inte, vill inte, jag vägrar bli en kärringtant!