Äldre män och längre, yngre kvinnor

Makt är för mig oerhört sexuellt, attraktivt. Jag misstänker att det är det som får det att tingla lite extra i de unga kvinnornas hjärtan när de hock:ar upp med en äldre, mycket rikare man.

Jag skulle vilja se statistik i tex Sverige, hur många yngre kvinnor som är ganska snygga som gifter sig eller lever med en äldre man som kör tex sopor, jobbar på Konsum mm.

Jag generaliserar som vanligt, men jag misstänker att siffrorna är låga.

Vad får då dessa kvinnor och män att vilja gifta sig, kanske skaffar mannen en ny barnomgång med den nya kvinnan, är inte han då personligen tillbaka på ruta ett? Han har bara bytt ut föregående version till en yngre upplaga. Idag gifter sig Charles Simonyi med Lisa Persdotter en åldersskillnad på 30 år. Jag säger egentligen inte så mycket om det, men ofta är ju männen inga hunkar direkt.

Jag skulle i samma situation tända på det intellektuella kaptial en sådan man ofta har. Det har väl kan man ödmjukt säga gått ganska bra för Charles Simonyi mfl. Det är ofta ganska drivna, starka män som når så långt, ganska smarta, inte behöver de var de smartaste, mest intellektuella heller. Men people skills eller bara street smart och har förmågan att ta sig fram.
Oavsett orsaken till att man blir så framgångsrik är det något som attraherar mig. Visst finns det fulare fiskar i vattnet som går över lik, men det syns rätt fort på den människan och den utstrålar inte så mycket positiva krafter.

Men sen då? Visst finns de det som behåller skärpan i många år, långt in på ålderns höst, men jag skulle inte våga chansa. Det är ju inte det fagraste vi sett så när mannen blir gammal så skulle jag personligen ha svårt att komma till. Även om det är laddat med att möta en överman/kvinna och känna att man både får ett motstånd, utbyte och lärdom så skall jag även fysiskt föra mina fingrar osv över den mannens kropp. Ahhhhhhhh, vet inte riktigt om det känns så bra?!

Sen det här med längd?! Jag har alltid varit lång, säkert uppfattats som stor fast jag egentligen inte vägde över idealet förrän jag blev 18-19 år och då var jag inte tjock utan mer stor. Alla kilon har alltid satt sig på alla ställen, med för och nackdelar.

I vilket fall så är jag 1,71 cm när jag går ut årskurs 9. Bara ta min egen Matte som exempel. När han gick ut 9:an var han typ inte mycket längre vad jag förstått. Det innebar att det inte fanns så många längre killar. Det har för mig alltid varit ett problem. När jag så träffade Per var han ju runt eller över 1,80 och jag kunde för första gången med gott samvete ha högklackat, pumps var på modet den tiden. För mig har det alltid varit ett måste, ett löjligt måste kanske, alla hänger vi upp oss på något, men jag har alltid velat ha högklackat när jag gifter mig och att min man är ändå några centimeter längre än mig trots högklackade skorna. Jag har date:at kortare killar, som varit runt 1,75 cm, det har faktiskt hänt rätt många gånger, vet inte varför det blivit så, man tänker inte bröllop vid varenda möte, i alla fall jag hade inga sådana tankar om att leva med någon för livet innan Matte.

Men jag skulle inte vilja vara ihop med en kortare kille, jag ser inte något fel i det om någon annan väljer det, det är inte upp till mig. Idag börjar det även bli ganska vanligt så jag reagerar personligen knappt om ett sådant par går förbi. Men för min del handlar det mer om något fysiskt, att bli omsluten, att känna sig mindre osv, kunna krypa upp i en stor famn bland annat.

Jag bara tycker att det är rätt många undantag i relationen som jag nämnt ovan. Mannen är äldre, rik, inte så snygg, kanske lite osnygg och kort i rocken. Kvinnan är 30 år yngre, lång, blond?! (undantaget Catherine Zeta-Jones) och snygg.
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3842398.ab