onsdag 19 november 2008

Olösta brott

Tomas Quick tar tillbaka 10 erkännanden! Va?!
Vad är värst?
Att han får ta tillbaka dem eller att man faktiskt från början någonstans allvarligt har trott på mannen?

Tänk vilken ovisshet familjerna lever med när de har ett brott, en saknad familjemedlem, en mördad familjemedlem och ingen gärningsman.

Jag skulle bli sjuk av frågorna, varför, vem, hur. Det är inte säkert att man får svar på dessa frågor även om det finns en gärningsman men ändå så ökar ju chanserna och man har ett ansikte på den dömde.

Att låta en personen om Tomas Quick figurera i media år efter år, Svartenbrandt, Clark Olsson mfl som figurerar de med. Det är ju människor som bara vill synas och man tillgodoser deras behov inom media.

Inom idrotten visar de inte längre de som moonar eller gör annat dumt och springer ned på plan. Allt för att inte uppmuntra till sådant beteende och ge dem just det de vill ha.

I brottsmål är det ju så mycket mer allvarligt och där det finns en tredje part, offrets familj som ständig ser sina barns obduktionsbilder eller annat groteskt flotteras runt i tidningar och på nätet.

Jag då, jag ger dem ju oxå utrymme här och nu, på inget sätt bättre, blev bara så irriterad av att se Tomas Quick, finns det ingen som kan hjälpa den mannen?

Inga kommentarer: