En riktigt bra sajt

Från språkrådet:
Hurven

November månad är ofta
förknippad med gråväder och slask. Kylan kryper in
under kläderna och man känner
sig kall och frusen, eller som man säger i
flera dialekter: hurven.
I våra
dialektordsamlingar finns belägg för
hurven från Härjedalen, Västerbotten
och Ångermanland, alla med betydelsen
att vara ’frusen’ eller ’smått frusen av
sig’.

Verbet hurvas är
vanligare, med betydelserna ’småfrysa’, ’rysa’, ’darra av
köld’ och
’lindrigare än frysa’. Det är främst belagt från Lappland men också
från
Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland. Vi har även ett ord för själva
rysningen, substantivet hurv, med belägg från Lappland, Västerbotten och
Ångermanland. Hurven, med betydelsen ’småfrusen’, finns också i norska
mål.

Hurvas kan man göra inte bara av kyla utan också av obehag, som
belägg
i samlingarna visar: ja hurväs åt fetfläskä och hä sken sä otäckt sä
ja hurväsä
’det såg så otäckt ut, att jag rös’. Här handlar det alltså om
att rysa åt något
man tycker illa om eller tycker är obehagligt istället för
att frysa eller rysa
av kylan.

Om man i en sökmotor söker på hurven
kan man se att ordet används i dag
med samma betydelse som arkivmaterialet
visar. Det förekommer främst i bloggar
där människor berättar att de känner
sig småsjuka och kalla och här finns en
större geografisk spridning: hurven
används i Umeå och Östersund men också i
Kalmar. Det tyder alltså på att
ordet är levande och används i människors
vardagsspråk.