måndag 30 juni 2008

Negativ eller en reflektion eller en beklagan?

När är det man säger något av ovanstående rub rik? En sak är ju hur vi tänker när vi orerar en annan sak är hur andra uppfattar det hela.

Jag hoppas verkligen inte att ni uppfattar mina inlägg som beklagan eller ngt som är negativt. Jag har endast reflektioner, jag kan för mig själv kanske tycka lite, döma lite, ha synpunker. Men det är mest bara reflektioner. Många gånger handlar det om den livresa som jag själv gör och mitt förhållningsätt till det som händer runt omkring mig.

Ta tex inlägget om domare, det är inte tänkt att uppfattas som negativ eller positiv, det är bara en reflektion om mänsklighetens kapacitet. Jag är helt säker på att en del kan förhålla sig ruskigt objektiva, hur långt som helst. De som jag, som ofta skiljer på förnuft och känsla. Men det finns även de som inte kan göra det och som också rent generellt dömer matcher på hög nivå. De domarna är också bra, annars hade de aldrig nått så långt som de gjort men de kanske inte är bäst.

Jag anser att min livåskådning har jag 99% klar för mig. Sen slipas den lite, den kan helt ändra kurs, vilket är sällan. Men som helhet har jag stött och blött livåskådningsfrågor i säkert 22 år. Jag har haft egen möjlighet till samtalsterapi, jag har varit mina kompisars och kompisars kompisars Dr Phil i 22 år. Jag har typ 40 poäng idéhistoria, 20 poäng sociologi, 40 poäng statsvetenskap och 85 poäng regligonsvetenskap och religionshistoria. Detta för att nämna de kurser som kanske mest innehåller sådana filosofiska delar.

Naturgeografin gör det inte, då är det kvarts, fältspat och granit som gäller. Rätt hårdförda ämnen… haha, nu fick jag ju till det igen. I´m a poet and I didn´t know it!

Så mina livserfarenheter samt de ämnen jag läst gör att jag ändå vill hävda att jag har rätt mkt på fötterna för att säga att jag har haft tid och möjlighet att tillgodogöra mig kunskap och reflektera över mina egna värderingar.
Jag vill ju själv i min hybris hävda att jag har självinsikt. Jag har fel och brister, jag vill mer än jag förmår ibland och önskar ibland att jag hade gjort annorlunda. Men beklaga mig, inte över mina egna val i alla fall, det känner jag inte riktigt igen. Men som jag inledningsvis påpekade. Det är ju en sak hur jag tänker och menar när jag uttrycker mig, det är en annan hur andra uppfattar det hela.

Inga kommentarer: