Leva som man lär...

Jag försöker verkligen leva som jag lär. Jag har starka åsikter och om jag inte lever efter dessa blir det ganska synbart och mina argument faller lätt.

Jag hade många och hårda diskussioner om barn och barnuppfostran innan jag fick barn. Skall de sova i vår vuxensäng eller skall barn ledas tillbaka till sina egna sängar...

Skall barn få äta godis fler gånger än på lördagar?
Skall barn få vara vaken efter klockan sju?
Skall barn...osv osv

Jag tycker att jag lever som jag ansåg att man skulle leva innan jag fick barn. Det är svårt att vara 100% konsekvent, men kanske 96-97% ligger vi väl som oftast på.

Jag försöker verkligen behandla andra som jag själv vill bli behandlad och får jag en sur kassörska så brukar jag lägga på mitt mest trevliga Anna, vilket ofta resulterar i att kassörskan blir ännu surare...

Matte gick kurs här om veckan, man väljer sitt humör fick han lära sig. Ja, faktiskt, det gör man.
Om det är lätt? Nä, men man kan i alla fall försöka. Vill jag känna mig sur, lever jag in mig i känslan, vilket förstärker hela min sura personlighet. Vill jag känna mig glad så mår jag bättre om jag försöker intala mig känslan och le litegrann. Rätt som det är kanske det till och med kommer en positiv tanke, ett positivt minne och så helt plötsligt mår man bra.

Så vadan detta inlägg, jo den så banala saken som att ta backup på våra foton. Eftersom vi lever som vi gör, i en kappsäck, vi har lite att göra så har jag väntat med att ta backup på våra foton. Tänker att det kan jag göra när vi flyttar in i huset. Jag tror att jag tog backup i höstas.

Nu har hårddisken kraschat, what the f. Så nu är hela vårens bilder borta. Jag har kört recoveryprogram som hittar en himla massa filer som jag slängt och annat skit men inte några bilder från i vår. Det kostar typ 8000 kr för att få ut sådan bilder, frågan är om det är värt det.

Så att vara ordentlig och ordningsam, att sortera räkningspapprena och borsta tänderna är några saker som jag inte kan vara konsekvent med när jag bor som jag bor. Ingen ursäkt, för jag är rätt övertygad att någon gång hävdat att allt går om man bara vill. Jag får således härmed äta upp min egen hatt. Jag erkänner, att ibland blir livet en övermäktigt.

MEN, jag vill dock poängtera att jag har insikten, jag har valt bort dessa saker, jag har prioriterat annorlunda och får därmed stå mitt kast.