Tankspridd

Jag har börjat bli riktigt tankspridd.
Jag misstänker att det är en följd av stress.

Anyway så känner jag att jag inte riktigt klarar av att köra bil, hitta, leta efter telefon, svara och se till att ungarna har det bra där bak i bilen samtidigt längre.

Skall jag ringa eller det ringer, ja då kör jag förbi avfarter.
Jag har märkt att det inte bara har med annat som distraherar mig utan jag bara förlorar mig i mina tankar.

Jag och Matte har börjat byta lite roller. Det är rätt kul faktiskt, det som var mina starkaste egenskaper börjar nu framträda hos honom och vise versa.

Just tankspriddhet är en sådan sak. Matte skulle förr kunnat åka till Fredric, komma dit och sedan komma på att han glömt varför han åkte dit från början och givetvis har har glömt det han skulle ha med sig dit för länge länge sedan hemma på köksbordet.

Jag skulle aldrig tidigare kunna lyckas med en sådan bedrift. Kontroll, när vi går ut från lgh/huset, kontroll i bilen, kontroll när vi är framme, och sedan tänka på saken jag skulle ha med alla trappstegen upp och medan jag håller i väskan/påsen tills dörren öppnas.

Nu, puh, uppdraget slutfört, påsen i Fredrics hand.

Nu slappnar vi av...

Nu verkar det vara lite annorlunda.
Jaha, jag kan själv köra till stan, sen komma på att jag måste ringa Matte och fråga, vad gör jag här. Ok, jag kör fel, väljer fel avtagsväg, kommer fram och nu vet jag vart jag ska. Jag måste dock ringa Matte igen, för jag har glömt vad jag skulle göra där när jag väl är framme.