Hur delar man något med diametralt motsatta personer?

Detta är knepigt. Hur skall man kunna komma överens med msk som har helt andra prioriteringar och tänker helt olika en själv.
Hur skall man nå varandra i samtal och hur skall man kunna kompromissa när man inte förstår värdet av varandras ståndpunkter? Inget är mer rätt eller fel, mitt rätt är ju ngn annans fel och det gör det helt galet svårt att nå koncensus.

När tycker man att man skall måla om stugan, när tycker man att det är ens eget initiativ som det beror på och när tycker man att ngn annan får be eller säga åt mig?

Jag har i alla fall givit upp, jag orkar inte nå msk längre. Jag framför idag lite mer lågmält och rakt min åsikt, sen orkar inte jag engagera mig längre. Detta även om saker förfaller eller saker vanvårdas. Jag orkar inte vara polis längre. Ser folk inte vad man borde bidra med och tänker helt annorlunda än mig i frågan, so let it be.