Barnvakt = ordningsvakt

För andra eller tredje året har jag delvis haft hand om min sambos syskonbarn tillsammans med min svärmor. Det går till så att jag är nog till största delen är hitlertanten för dem.
Jag har egentligen ingen aning om vad de känner och tycker om mig. Jag tror att de gillar mig, men att jag är sträng men rättvis. Det är i alla fall vad jag har hört på omvägar. Ena killen ville bo hos oss så, så himla avskräckande är vi väl inte då, eller jag i detta fall.

Det som är tråkigt är att alla verkar tro att jag tycker om att vara ordningsvakt. Förr om åren när jag var på barnen om tallrikar som skall bort från bordet, flytvästar som skall hängas upp igen, badbyxor som slängs på golvet osv osv så blev jag arg, jag blev irriterad. Idag blir jag mest ledsen, det tar så mkt energi och kraft. Jag tycker det är jobbigt att vi har så olika uppfostringsmetoder och olika syn på hur barn har det bra eller vad som är bra för barn.

Detta gör att det blir ju en enorm differens när de barn som har det lite ”friare” stöter på mig och matte. Om våra barn kommer till miljöer där man är mer generös med liggtider och ordning och reda, ja, då antar jag att det inte blir så markant miljöskillnad. Det är ju lättare att anpassa sig till att man får sin vilja igenom än tvärtom.