Curlingföräldrar, tror de att de gör barnen en tjänst eller?

Jag undrar varför man tror så lite om sina barns kapacitet. Varför tror man inte att barn kan åka buss själv, bre sin smörgås, packa sin väska. Vilken tjänst tror curlingföräldrarna att de gör sina barn.
Jag var med om att en 16 åring beställde gröt av sin mor, modern kokar, barnet sitter bredvid i köket. Efter ett tag säger tonåringen till modern, är inte gröten klar snart?

Ok, paus här, en 16 åring en helg och vilken dag i veckan som helst bör kunna koka sin egen gröt.

Modern går och kollar i alla fall, häller upp och serverar tonåringen.
Tonåringen klagar och säger att den är för lite salt.
Ingen reaktion från modern, what so ever, ingen vid beställningen, ingen vid uppmaningen att tonåringen tyckte att väntan blev lång, och ingen när den serverades och fick klagomål.

Why?

Varför tycker man att det är ok att ta det från sitt barn?

Jag var en skitunge med eftertryck på skitunge. Jag skrek och krävde och domderade och höll låda och jag vet inte vad. Jag önskar att ngn hade knutit ihop mig och verkligen låtit mitt agerande få kännbara konsekvenser så att mitt utåtagerande hade tonats ned.
Däremot känner jag inte igen att jag blivit serverad, att jag krävt att mina föräldrar skulle vara ngn form av betjänter och att jag var inkvarterad på ngn form av hotell.
Jag har alltid gjort rätt för mig, jag har alltid arbetat hårt. Den som önskar hävda annat, speak now or forever hold your peace.

För mig finns inget motsatsförhållande mellan att kräva saker av mina barn och samtidigt låta de vara barn. Jag vill att mina barn skall få vara med när vi gör saker, när vi byter däck, när vi diskar, när vi bakar, när vi bygger och snickrar. Det är inte uppgifter jag tänker spara tills de gått och lagt sig. De får delta i vardagen och de skall också lära sig tidigt att det är viktigt att vara rädd om saker, att saker kostar och att man måste ta in saker från regnet. De skall också lära sig att hjälpa till och dra sitt strå till stacken. Givetvis hjälps vi åt med många av de saker de skall göra, som att städa sitt rum etc.

Jag går bara bet på tankesättet hos curlingföräldrar. En del skyller på dåligt samvetet att man jobbar mkt och har barnen mkt på dagis osv osv. Även om så vore fallet, jag förstår ändå inte resonemanget. Vilken tjänst tycker de att de gör sina barn? Vad är tanken, vad vill man uppnå? Vilket redskap vill man ge sina barn på färden, på vägen till det stora vuxna livet därute?

Många barn är hemskt smarta och nästa alla barn lär sig skilja på hur man uppträder i olika omgivningar. Många barn med curlingföräldrar blir säkert framgångsrika och har och får många vänner. Jag ser inte ngt motsatsförhållande där heller. Det ena utesluter givetvis inte det andra.
Jag är mer ute efter hur man tänker, hur man resonerar när man inte kräver ngt av sitt barn, och främst att man tror så lite om sitt barns kapacitet och väljer att gömma sig bakom att de är barn och inte skall behöva bli vuxna och ta fullt ansvar förtidigt.

För mig handlar det inte om det, utan ju tidigare barn får hjälpa till och ta visst ansvar, ju tidigare stimulerar vi ju deras tankeförmåga, att ifrågasätta, fråga, undra och lära sig saker. Därefter kommer möjligheten att komma på nya sätt, nya kompromisser, nya lösningar.

Vi vuxna skall alltid ge 50 kr till ngt som skjussat oss, vi tar med oss egna lakan när vi åker bort och vi hjälper till med disken som aldrig förr. Jag misstänker att det är för att vi vill göra rätt för oss. Varför skulle barn vara annorlunda?