Besatt, avundsjuk, kär, svartsjuk, fascinerad?

Preskriberat!
För, många, många år sedan levde jag med en man av galen psykologisk, psykopatisk karaktär.
Det var tung psykisk misshandel och börjar vi gå närmare in på alla historier den mannen dragit för mig så krävs det tunga medikament, i alla fall mycket alkohol.

Vilket som så av vissa skäl kom det till minnes. Mannen var sambo när vi träffades, han höll på separera och från lördagen med flirt då vi träffades, minns inte om det var sex den kvällen men fredagen efter bjöd han på lunch och därefter bodde vi ihop.

Det gick fort om vi säger så!

Anna var en tuff tjej, vilket jag fortfarande är men även den bäste möter ibland sin överman. Ibland kan jag önska att vi skulle mötas på nytt för jag tror att det skulle vara hårt omvända roller idag! Är man lärd av en mästare så...

I vilket fall som helst så höll han sig inte till sanningen, han var inte trogen, i alla fall så är det vad han har sagt, om han verkligen var trogen eller otrogen går nog aldrig få ett ärligt svar på.

Han åkte i alla fall ofta hem till sin ex tjej, sin före detta sambo. Jag, svartsjuk, sjuk, besatt, kontrollerande och alla andra konstiga egenskaper ni kan tänka er, kunde ta cykeln för han tog givetvis bilen... Jag tog cykeln i minus 30 grader och kollade vart bilen stod, stod den utanför hennes lägenhet, ja, då visste jag i alla fall vart han var.

Om han sen hade sex är inte intressant i dagsläget, för som sagt, jag kommer aldrig att få ett svar och har efter herrans massa år förlikat mig med att sanningen i detta fall får skjuta på sig.

Ni som känner mig vet att det inte är det lättaste, då allt skall redas ut och helst dokumenteras, skrivas på juridiskt, binda sig vid att detta och detta endast är det vi kommit fram till är sanningen.

Men denna gång har mitt psyke bedömt att det är skit samma, det tog över 15 år att bli helt fri, men fri är jag, även om detta inlägg kan få vissa att tvivla så måste jag säga att det har helt andra orsaker och de kan vi ta på tu man hand.

Vilket som, min ex sambos, ex sambo, är ni me? Tjejen i det här fallet, jag blev besatt av henne, hon arbetade på samma ställe som min mamma, jag ofta gick förbi mamma för att få en glimt av henne, ex tjejen. På krogen kunde jag aldrig sluta se på henne. Jag kunde fråga otaliga saker om henne av alla som hade med henne att göra och allt hon hade på sig, hur hon förde sig och allt, verkligen allt var av högsta intresse.

Var jag svartsjuk, njae kanske, det var en så absurd situation och jag var så ung. Men jag var liksom medkär, för mitt ex var ju fortfarande själv bestatt av kvinnan. Det var en märklig situation, det handlade om kontroll, jag ville ha kontroll över kvinnan som hade kontroll över min kille. Jag ville utvärdera, analysera min konkurrens, jag ville förstå vad som var tilldragande med henne, vad som gjorde att min kille fortfarande ville ha henne. Jag var grymt fascinerad av henne och jag förstår egentligen inte mer varför än det jag skrivit ovanför.

Vad jag vill säga är att jag egentligen aldrig varit svartsjuk på det sättet, jag är inte en svartsjuk människa. Jag är däremot en grymt avundsjuk människa, inte missunsam men avundsjuk, vill ha allt, mest saker när man dör vinner, you know.

Men i detta så var det något annat och jag tror att jag var svartsjuk, jag var i alla fall som sagt helt besatt och jag undrar eftersom jag egentligen inte varit så mycket svartsjuk i mitt liv om inte det är själva svartsjukan? Vad är svartsjuka egentligen annat än förlorandet av kontroll? Förlorandet av kontroll över den vi lever med? Så länge vi är säkra på den vi lever med, på dennes kärlek och annat så är vi trygga, när detta ändras så blir vi, jag säger vi för jag antar att alla reagerar någorlunda lika i svartsjukesituationer besatta.

Vad vi blir besatta av tror jag är är olika och i mitt fall så var det min konkurrens, jag förstod inte varför hon var min konkurrens. Här kommer den psykiska misshandeln in och där jag inte var lika smart, inte lika sofistikerad, inte lika lagom helt enkelt. Jag var och är en grym känslomänniska och jag kunde inte föra mig i de sociala situationer som krävdes. Mitt ex hade mycket pengar och det var ibland tillställningar med människor jag idag skulle sopa mattan med, men då 19-20 år gammal, sorry det var för tidigt helt enkelt. De var mig verbalt och intellektuellt och utbildningsmässig överlägsen.

Tänk om man kunde följa någon som via facebook eller kolla upp personer som man kan göra idag. Har personen en hemsida, finns det foto på deras jobbs hemsida? Idag finns det massa andra möjligheter och skulle jag ha haft dem skulle jag nog kunna ha suttit och tittat på hennes foto si sådär 20 gånger om dagen eller nått. Så knäppt kan det bli om man känner att någon annan äger och fångar ens partner/vän/kompis intresse mer än jag själv skulle kunna göra.

Än en gång, om det är rätt eller fel, skit samma finns inget sånt. Om det är bra eller dåligt, ja, misstänker kraftigt att det inte är bra för någon och då får man göra som jag. Jobba på sitt eget självförtroende och självkänsla. Utbilda dig och gå till samtalskontakt! För det handlar inte om dom, det handlar bara om dig!