Livslång kärlek

Det står tydligen bevisat att det finns livslång kärlek, att passion kan hålla i sig i många många år.
Jaha, som så ofta i nyhetstorka, vad är nytt med det då?
Det är väl inte kärnfysik att man kan älska någon hela livet, att man kan känna passion för någon och att det pirrar i hela kroppen när man tänker på någon särskild.

Frågan är dock om man kan leva med den personen som man har enorm passion för, det står det däremot inget om.

Det stod även att par som levt länge ihop uppvisade vid hjärnskanning att man hade samma kärleksnivåer som vid förälskelsen.

Men vad visar det? Att det är lika kära nu som vid början, javisst. Men vilkan form av passion och kärlek hade de när de träffades då?
Var den vanvettig, sexfixerad och okontrollerbar eller var den en kärleksfull, ömsesidig respekt form av kärlek eller var det helt enkelt bara förälskelse som går bra. Förälskelse som går bra för mig är att båda är kära och vill se och vara med varandra, ingen väntar ledsen eller otåligt vid telefon, ingen känner tvång att ses utan det bara flyter på liksom.

Jaha, vet inte om jag blev klokare nu, artikeln sa mig inget mer än jag redan visste utan samma frågetecken finns kvar i alla fall kring enorm passion och dess efterspel.

Livslång kärlek får man enligt mig genom att ha respekt för sin partner, imponeras av och beundra sin partner, utmanas av sin partner att man är stolt över sin partner. Man får jobba på relationen och alltid prata om allt och inte tro att den andre skall förstå eller borde förstå samt att man har samma värderingar som utgångspunkt, samma mål i livet och sist att man är villig att kompromissa för att nå lösningar.
Ett fysiskt och varmt förhållningsätt där man tar på varandra och givetvis blir glad av att den andre kommer hem är rätt bra det oxå, har man även bra sex utöver allt ovanstående kan det nog inte gå fel.