Fantasier, drömmar och Science Fiction

Jag har läst många böcker genom åren. Jag började tidigt att läsa och hade några klara favoriter.
Jag har mest läst tjejungdomsböcker som kunde handla om hästar, Prince gör ditten, Prince gör datten. Jag har även läst Kulla Gulla, Katizie, Anne på Grönkulla, Kitty, Isfolket osv.

Någonstans däremellan läste jag om Narnia, Min morbror trollkarlen och andra ungdomsböcker som Barnen från Frostmofjället. Jag gick nog igenom hela hce hyllan för ungdom som barn.

Sen blev det mer skönlitterära kioskvältrare som Grottbjörnensfolk, Sidney Sheldon, Jackie Collins osv höll det på tills jag blev mot 18-20 årsåldern. Vi får inte glömma alla klassiker, Jane Eyre, Robinson Kruse, givetvis har jag läst även dem.

Sen började universitetet och en del böcker bestod av utbildningsmaterial och sista tio åren har det blivit mest deckare.

Hur som så sätter böcker ens fantasier i gungning. Jag har många gånger drömt mig långt bort till ett avlägset land som inte finns eller som det är möjligt att kunna tänka sig existera.

Jag har således en dröm att komma till dessa platser.

1. En dröm består i att kunna lyfta upp all världens vatten i alla hav, i alla sjöar. Detta allteftersom jag går förbi. Detta för att kunna utforska eventuella grottor som gömmer grottfolk eller annat som hänt för herrans massa år sedan. Det skulle även vara kul att se alla cyklar och spisar mm som ligger och skräpar. Sen har vi alla skepp som seglat och förlist genom åren. Massor av flygplan som saknas mm. Tänk er bara bermudatriangeln, vad kan inte ligga där.

2. En annan dröm är att jag först skall få gå på Hogwarts skola för magi och trolldom. Därefter får jag åka till landet Narnia ett tag och stifta bekantskap med alla kentaurer mm. Sen vill jag hamna i älvarnas dal i Sagan om Ringen och där stanna tills jag dör eller vad man nu gör i magins värld.

Men genom alla böcker har jag drömt mig bort och längtat till annan plats otaliga gånger. Jag ville vara Kulla Gulla, jag ville leva och vara omkring Katizie. Isfolket var ju galet spännande med allt som hände genom massor av år. En bra serie då man även lär sig sin historia eftersom serien spänner över flera århundranden.

Igårkväll såg jag The Lost Room, en Sci Fi miniserie. Den var galet spännande, kunde inte sluta se förrän långt in på natten. I morse när jag skulle stiga upp var det lite svårare och jag snoozade över en timme. Under snoozningen var jag i dvala och upplevde mig själv som deltagare i serien och åkte ut och in mellan rum för varje gång alarmet ringde.
Jag var helt slut då jag vaknade efter att ha kämpat så. Min besvikelse när jag vaknar och förstår att det bara var en dröm...

Det är så himla skönt att drömma sig bort, men ack vad besviken jag blivit i mitt liv. Första gången var när jag var 6 år och var i Västerås hos mamma och pappas vänner. Deras dotter, några år äldre vill bli av med mig och rymde till en kompis. När hon kom tillbaka sa hon att hon varit i Bamseland och om jag höll min Pelefanttidning upp och ned och läste framför spegeln skulle jag komma dit. Gissa om jag försökte länge, säkert hela den sommaren och fick bittert erfara att det kanske inte fanns något sådant land.

Hur som tänker jag aldrig ge upp. Någonstans har dessa fantasier och böcker tillkommit och någon kan inte bara hittat på allt... Någonstans därute, inne, uppe, nere finns det en möjlighet att få ta del av litteraturens världen rent bokstavligt, och jag ska dit, förr eller senare.