Vad händer nu?

Grunden läggs tidigt. Hur och vad kommer dina barn att växa upp till?

Vi hade en lunchdiskussion och man konstaterade att det även är stor skillnad att ha pojkar i tonåren och att ha tjejer. De hormoniella och existentiella följderna verkar ta så mycket hårdare på 13 åriga tjejer än killar. Som bäst hittar man en porrtidning känns det som hos en kille. Men med tjejer, jag kan ju inte hymla och säga att jag tyckte det var lätt, med de släktingar vi har omkring oss så kan jag ju säga att det varit lite heaven and hell turbulens sista åren.

Har alltså några både på jobb och kompisar och släkt som börjar få barn i tonåren. Kommer ditt eller mitt barn att börja dricka, skolka eller röka? Vad gör man när man upptäcker att så är fallet?

Ja, inte så mycket man kan göra där och då. Många börjar förmana sina barn och undrar lite hur det här gick till. Men är de redan där så har det ju redan skitit sig.

Grunden till hur våra barn kommer att hantera dessa frågor läggs så mycket tidigare, känns lite försent att försöka indoktrinera ditt 15 åriga barn. Tyvärr har tonåringen sett oss under hela sin uppväxt och barn gör ju tyvärr som vi gör och inte som vi säger. Att då föregå med gott exempel kan ju vara en bra ingångspunkt.

Mina barn, ja jösses. De blir väl förhoppningsvis som barn blir alltmest. Någon av dem lär tjuvröka, tyvärr inte med epiteten tjuv så länge då de har en mamma som kan lukta sig till en avslutad cigarett 10 timmar tidigare på min sambo.

De ungdomar som hängt runt oss sista 12 åren har alla genomgått samma fas. De är i limbo, lite barn, lite vuxna, de börjar i högstadiet. Lucia i 7:an kan det hända att någon i klassen vill vara tuff och eller kommer från mindre lyckliga familjer och försöker imponera genom att festa och ungdomarna tycker det är töntigt, att den som försökt imponera är pinsam och de aldrig skulle dricka.

Sen går ett år, sommaren till åttan är de fortfarande mest barn, men sen går det fort, riktigt tokfort. Lucia i åttan är det säkert 25% som festar i klassen och även om inte våra ungdomar redan gjort det så är deras attityd och förhållningssätt gentemot det hela väldigt förändrat. Våren i 8:an börjar de flesta försöka utforska denna mark själva och i 9:an så är det mer regel än undantag att de varit fulla.

Sen kan vi ju diskutera hur full de egentligen är. När jag gick i gymnasiet så fanns det några tjejer som efter en folköl var skitpackad. Det finns fotobevis där de ser helt asplakat ut och där jag vet att de knappt druckit ur sin 2.5:a. Men vad som hände där får ni spekulera om, jag har min egen teori som i mina ögon gör dem nästan mer patetisk.

Det är stort grupptryck och det är svårt att låta bli att inte bara hänga med, absolut i den åldern.
Varför jag så hårdnackat alltid motstått att röka har jag inte någon aning om. Visst skulle min hybris och inbillade självbehärskning kunna vara anledning som tex att jag inte faller för grupptryck. Men jag tror att förutom att det är en av de mest meningslösa nöjen, njutning, missbruk jag vet, så finns det så mycket mer som jag symboliserat med rökning som gjort att det inte ens har varit ett problem att motstå. Sen växte jag upp i ett område där jag inte tyckte att rökning var särskilt utbrett bland vuxna, föräldrarna och mina kompisar.

Det har helt enkelt aldrig varit ett alternativ för mig.
Jag vill inte förknippas med den typen av socialgrupp som brukar den typen av nikotin.

Kan jag få mina barn att få samma inställning, ja, jag menar verkligen inte att se ned på människor nu, jag kan förstå om några känner sig träffade. Men om ni läst föregående inlägg så handlar det här om mig och hur jag vill vara och inte i första rummet hur andra är.

Så att jag inte vill vara en rökare bland annat för att jag inte vill förknippas med hela steretypen rökare är inte samma sak som att jag tycker till om rökare och socialgrupper där de är överrepresenterade. Jag vill bara göra mer med mig själv och mitt liv, that´s it. Visst speglar det även av sig på vad jag tycker men fokus är inte där för mig utan mer vad jag kan göra med mitt liv.


Så kan jag tidigt visa för mina barn eller hellre få dem att ha syfte, mål och mening med det mesta de gör så är jag helt säker på att de även kommer att sköta sin tonår galant.


Jag och Matte ser framför oss många egna alkoholfria helger om sisådär 8 år då Amanda kommer att börja åka in till stan och behöva hämtning. För om min tonåring super och vistas i konstiga umgängen vill inte jag bemöta mitt barn själv lite lätt packad och försöka förmana dem.

Nä´ru, då avstår jag hellre för att kunna föregå och kunna argumentera och kunna hämta mitt barn. Jag ser inte något problem eller konflikt i detta.

Vår alkoholkultur på Åland kanske inte klarar en större granskning men med tiden och åren har i alla fall de flesta av oss börjat anamma de regler som gäller utifrån den kunskap man nu har och vi tar inte lilla båten skitfulla längre, vi har flytväst även mitt på dagen, nyktra osv osv.
Helt enkelt tar vi ansvar på ett annat sätt idag.


Helt klart kommer mina tonåringar att spy ned sig eller något annat, kräva en massa pengar och dylikt. Men jag såg på Will Smith hos Oprah där deras barn hade någon form av barnstyrelse där barnen fick argumentera för sina saker och komma fram till gemensamma förslag, ex vis hur mycket Amanda kommer att få i veckopeng föreslår Amanda och Douglas tillsammans och kanske med någon äldre kusin som rådgivare oxå. Den peng de föreslår ger ju även rekyl och effekt på den peng Douglas får, dvs hur mycket som finns kvar och dylikt. Genialt, säger bara the wisdoms of crowds.


Ett bra sätt att tidigt lära barn orsak och verkan, att ta eget ansvar och att de även har möjligheter, rättigheter.


Så att bråka på sin tonåring som att man tror att man har gett dem dessa förutsättningar när de redan är tonåringar känns rätt meningslöst och lite sent.


Har man inte haft den typen av dialog innan tonåren träder in i full kraft så krävs det andra tag. Vilka, ja, det har jag lite funderingar kring men svårt att beskriva annat än att det helt enkelt gäller att möta respektive tonåring på deras nivå och med deras språkbruk.

Där ser det ju lite olika ut, individer är olika och kräver olika bemötanden. Min tes är att helt enkelt att inte där och då pracka på barnen sina åsikter och förmaningar.

Det är det jag menar att det är försent, ens värderingar och dylikt har gett effekt för länge sedan och om det har lett dit man är idag måste det till en helt annat approach.