Personlig relation?

En relation har vi ju gentemot det allra mesta och allrahelst människor. Om vi nu slagit fast att vi har en relation med människor, är inte den alltid personlig då? Vi kan givetvis ha en arbetsrelation, vi kan ha relation mot en grupp människor. Visst kan man utvidga begreppet men ändå, har man inte alltid en personlig relation i grunden?

Det blir därför lite lustigt när folk refererar till att vi är så tajta, vi förstår varandra osv, för vi har en personlig relation. Hmm, jag är kluven.

Vissa människor som man träffar, i alla fall som jag träffar är jag helt naken inför. Aha, har vi en personlig relation då? Nä, jag känner att det finns någon form av undermedveten förståelse, jag behöver inte hymla, jag känner mig förstådd. Mina fulaste, dåligaste tankar kan jag uttrycka utan att jag känner att jag blir dömd. Det kan komma av mångårig vänskap men även vid ett nytt möte med en ny person. Men egentligen handlar det jag skriver om här inte så mycket om vänskap eller annat utan mer att det kanske är två människor av samma skrot och korn som på något plan klicka och förstår varandra. Jag vet inte vad som gör att det kan räcka med en blick. En blick som säger:

-Jag vet att du vet att jag vet att du vet och att vi vet och att vi har koll på läget...

En sådan person behöver inte vara min vän, kompis, den personen kan till och med svika mig massor av gånger. Men det finns något som går utanför detta, en ömsesidig medvetenhet.

Det är oftast med killar jag kan ha den typen av möten, men jag har på senare tid även träffat tjejer som delar av mig kan vara helt naken inför, där man delar vissa delar av sig själv, de som är lika och där man får en underbar förståelse för varandra.