Dramaturgi

Det sägs att opposites attract. Det sägs även att man stör sig på andra för det man vet om sig själv. Mor/dotter relationer brukar ofta vara sådana.

När jag träffade Matte och han var sambo så kom vi inte alltid så väl överens, jag och sambon. Matte sa en gång till sambon att det bland annat berodde på att vi var så lika och om den personen fått kräkas där och då så hade det blivit så, en värre sak att säga kunde tydligen Matte inte göra. Vara lik mig? Näru, det tyckte sambon inte alls...

Men tyvärr, så var det ju. Givetvis inte helt och på alla plan men några mer framträdande drag i personligheten var lika, kanske behovet av plats, kanske sättet att hantera andra och hanera situationer. Nyanser javisst, men grundbeteendet är lika, två människor av samma skrot och korn. I vårt fall är/var det nog mest att vi har/hade en tendens att se till att vi får/fick som vi vill/ville oavsett pris vi eller andra får/fått betala.

Visst kan många säga när de får höra att de är lik en annan människa:

-Jag skulle aldrig göra som den personen...

Det skulle alltså vara bevis på att de inte var lika. Men det stämmer inte helt, för även om man aldrig skulle kunna göra likadant som i en enskild situation så är ju människan mer mångfasetterad än så. Du skulle göra andra saker på samma sätt eller samma saker på ett annat sätt. Så lätt att fatta i huvudet, inte lika enkelt för mig här och nu att framföra exakt vad jag menar.

Jag stör mig galet mycket på tex Lady Gaga, eller Lykke Li, Regina Lund, Amy Winehouse eller delar av performans art. Det är så svulstigt, så överdrivet i rörelser mm. Jag förstår inte varför inte orden räcker. Varför måste det till hår och smink och fingrar och händer som rör sig på konstiga sätt, ut, sträcks ut, spretar med fingrarna, drar in handen, håller mot bröstet, hela ansiktet är hopskrynklat osv. Det ska förstärkas så himla mycket rent fysiskt.

Jaha, varför stör jag mig så mycket på detta då? Ja, min analys är att det beror på att vi är bara två sidor av samma mynt. Jag är också dramatisk, men för mig handlar det allra mest om ord och retorik. Jag använder ofta orden, retoriken som slagträn och visst är jag även fysisk i vissa situationer där jag tidigare tyvärr kastat sönder en hel del telefoner, tallrikar mm. Jag förstärker mitt budskap med att höja på mitt ena ögonbryn, jag borrar in blicken och jag skulle säkert komma långt i vissa skeenden i Top Model när Tyra säger att man skall le, vara ledsen eller arg mm med blicken... Om blickar kunde döda eller fräta hål som syre så skulle jag ha ganska hög scoring på detta.

Allt för att förstärka orden.

Men jag gör det på ett annat sätt än personerna ovanför och säkert ligger det därför ganska mycket i att man stör sig på andra för det man vet om sig själv.

Jag vet att jag gör säkert 5 av de 25 saker jag blir galen på hos min egen mamma. Minst 5, börjar jag verkligen räkna och kolla på vad som triggar mig och vad jag gör och vad min mamma gör kan det blir fler. Hurvens säger jag om det, men tyvärr så är det.

Jag kan i det fallet trösta mig med att min självinsikt är 100% bättre än min mors och det tror jag till största del beror på möjligheten till att få självinsikt i min generation varit så himla mycket lättare. Hela min uppväxt har gått ut på att lära känna mig själv genom alla böcker som handlar om att öppna sitt fönster och att vi som män och kvinnor kommer från olika planeter mm. Alla dessa new age tankar och personlighetsutveckling exploderade på 80-talet.

Men trots allt jag retar mig, jag stör mig och så gör jag själv ganska lika... burrrr.