Tillfälligheter, omen och ödet

Min mamma tror på astrologi och tar ut horoskop med hus och månar och solar och annat som hon tror påverkar vår vardag och vår personlighet.

Själv har jag några års religionsstudier och idéhistoria i ryggen där jag stött på andra argument om varför saker sker och för vem och vad som påverkar oss och vår vardag.

Det finns de som det alltid verkar gå fel för, de köper ett måndagsexemplar till bil, de stoppas i tullen, de tappar saker eller flyg/tåg ställs in då drömresan skall göras.

De finns de som råkar få med extra delar när de köper en tv eller råkar vara 1000 kunden eller råkar vinna på trisslott.

Man kan säkert tala om tur och otur och till viss del håller jag med. De som har en tro av något slag kan ofta härleda händelserna till att det skulle finnas en underliggande mening i allt som händer och att man då kanske belönas eller straffas eller att det finns en utstakad väg för mig. Visst kan jag göra vissa medvetna val men ändå något som skulle vara förutbestämt, någons vilja sker i och med att det sker saker i mitt liv.

Njae säger väl jag om det resonemanget, det är i mina ögon att göra det lite väl lätt för sig själv och på något sätt inte behöva jobba lika mycket med sig själv och gå in och titta på hur man själv hanterar saker osv.

Men det finns något som så mycket mer styr vår tillvaro i mina ögon och det är tillfälligheter. Det är tillfälligheterna som avgör och ibland kan man vara lite bättre på att råka befinna sig i rätt läge och lite sämre på att se och fånga tillfället. En skruvad version av tur och otur kanske?

Jag kan själv falla in i själva resonemanget, det kan vara att många saker hopar sig så är negativa och dåliga på några få dagar eller samma dag. Det kan vara personliga baksmällar, det kan gälla jobb och att kompisar bangar från något evenemang och sen råkar det vara lite jobbigare med barnen. Allt är nattsvart, orättvist att så mycket händer på en gång och sen kan det bara plötsligt vända. De ringer från postkodmiljonären, dina filmer eller dylikt beställda på postorder kommer, en vän dyker upp oväntat och barnen är som ljus.

Det kan gå fort mellan varven och jag kan tänka efter det nattsvarta att wow jag är i ett flow, nu vänder det. Sen 6 dagar senare efter vardagslunk råkar tårtan du tänkt köpa vara slut och du bara rycker på axlarna för det var ju bara en setback. Alltså egentligen har inget förändrats annat än ditt sätt att uppleva och hantera situationerna. Just nu lägger du inte märke lika mycket till det som eventuellt går dig emot för att du mår bättre och en och en märks händelserna inte lika tydligt att det är något negativt.

Mycket, nästan allt som händer oss kan förklaras rationellt med en serie logiska argument. Tillfälligheterna avgör ibland och då hopar sig det goda eller negativa.

Men ibland kan det vara skönt att läsa in att det beror på andra utomstående faktorer som ödet eller tur/otur. Ibland vill man inte rannsaka sig själv eller försöka se nyktert på händelserna och försöka bena upp vad som är vad och hur det kommer sig att allt händer just nu.

Jag är helt med på det också, för mig är det en överlevnadsstrategi att resonera så just i det jobbiga för att kunna hantera alla känslor och tankar. Dvs att det är orättvist och varför måste just jag ha sådan otur och vad har jag gjort för ont som måste drabbas så här osv osv. Någon timma senare, som längst nästa dag måste verkligenheten komma ikapp mig och jag måste börja att bena, analysera och se vad jag gjort som påverkat att det hopade sig och vad jag kan göra för att påverka att det helst inte sker igen, dvs att misstag återupprepar sig som kanske inte behöver återupprepa sig.

För överlevandsstrategin att undra varför just jag är drabbad och har sådan otur hjälper mig inte till nästa gång. Utan att logiskt försöka se vilka kedjor av händelser som ledde fram dit jag är nu och vad som påverkat dem gör att det helt enkelt ofta visar sig vara tillfälligheter som vi kan påverka lite själva och några som vi inte på något sätt styr över.