Obamas Blackberry, mänskligt?

Makthavare, främst höga makthavare, ledare för de rikaste, mest inflytelserikaste länder känns lite tillknäppta 2009. De känns som reliker från en svunnen tid och jag är skitglad när jag ser unga killar i semestersvenskar ikväll som har platttång, det är underbart!

Sättet generationer före min egen ser och har sett på makthavare är pinsamt. Som att man är värd något mer, deras despotiska ledarstilar mm gör att man inte vågar annat än bete sig som en undersåte... eller?

Själv har jag aldrig haft den typen av rädsla för chefer eller dylikt. För att citera vår blivande kronprins Daniel Westling:

-Förtroende det ges inte, det förtjänas!

Likaså är det med respekt, en titel i sig kan omöjligt i mina ögon ge både respekt och förtroende. Däremot visar väl titeln på något och i och med den så har jag vissa krav och förväntningar på rollen som tillhör titeln, men att vara rädd för eller på annat sätt inte kunna vara mig själv brevid vore allt annat än smart.

En av mina tidigare chefer blev väldigt mänsklig då jag råkade vara i samma rum då dottern till honom ringde. Dottern ringde för att hon och chefen/pappan kommit överens om att hon skulle ringa och han skulle "låtsas" att hon var tvungen att vara hemma en viss tid. Allt för att hon ville komma ifrån där hon var eller vad det nu var. Hur som helst så visade det på en rätt schysst relation mellan far och dotter och efter det så var det ännu lättare att se chefen som vem som helst när det kommer till person.

En chef har ju däremot något som andra inte har och det är viss beslutanderätt jobbmässigt och kan därmed ta beslut som går en emot och det kan finnas vissa skäl till att man ändå behåller en professionell relation.

Jag vill bara visa på att alla är människor, även Putin, hur tokigt det än kan låta när det gäller just den mannen. Putin är för övrigt en av de mest ondskefulla männen som finns enligt min kvasianalys. Han känns riktigt otäck!

Hur kommer då Obamas blackberry in i resonemanget? Jo, han ville behålla den under sin Presidentid och fick igenom sin vilja mot att han följer stränga restriktioner, typ endast ta emot e-postmeddelanden, inte lägga ut resplaner mm. Det är väl ett sätt för honom att följa med vad som händer i världen och vara tillgänglig för sina vänner på ett alldeles vanligt sätt 2009.

Ännu skönare vore det ju om Obama har laddat ned filmer eller dylikt via torrenter som de flesta andra människor 2009.

Som jag skrivit tidigare, på seminarier i jobbet, sådana som skall beskriva trenderna på nätet så har det ofta återkommit i olika varianter berättelsen om den multitaskande tonåringen. Men se, jag tror inte att tonåringen är så unik. Jag satt för några veckor sedan med tv:n på, lyssnade på spotify, surfade och pratade i telefon med min vän som satt brevid sin sambo framför tv:n med varsin laptop och på något sätt fick vi någon timme att gå. Säkert hann vi få eller skicka något sms under tiden också.

Det är inget konstigt eller märkvärdigt med det, så ser vår tillvaro ut nuförtiden. Jag och Matte ligger i sängen med varsin IPOD, vi ser film, podcastar eller vilket som, händer det något kul, hör vi något bra så visar vi varandra eller så märker vi att den andre skrattar och vill också vara med, veta vad som är så roligt. Vi delar med oss till varandra och mer än så är det liksom inte.