Jobba i motvind

Hepp

Efter ett möte idag så satte jag mig och läste gårdagens Computer Sweden och såg denna artikel!! Samma argument kunde ha och har kommit över mina läppar flera gånger.

"Beslut fattas ofta känslomässigt"

Alla kan forma sin egen verklighet, sitt eget liv, genom att ta ansvar för sina beslut – sitt agerande. Att fatta så kloka beslut som möjligt, att ta ansvar för sitt liv och sina affärer, är var och ens uppgift. Det anser forskaren och konsulten Ari Riabacke.

– Enda sättet att styra våra liv på är genom kloka, medvetna val.

Problemet är just att jag har fått intrycket att en del av de som hör mig tro att jag framlägger argumenten för egen vinning eller mina känslomässiga skäl.

Det kan säkert vara rätt ibland, hur vet man det? Men det är i alla fall inte så jag tänker, vilket då fick mig att tänka att de jag hamnar i dessa situationer med kanske inte heller är särskilt medvetna om att de agerar subjektivt och inte så rationellt och inte alltid utifrån företagets eller om det är privat sitt eget bästa.

Jag vill alltid ha tre exitutgångar, gör långa listor när jag skall köpa något av lite högre kostnad som tex nu en jordfräs som varit på tapeten. Allt måste vägas in, djupet som den går, bredden, hur effektiv den är kontra pris mm. Listor och jämföra och sen göra sitt urval som även det kan bero på om någon av alternativen är nedsatta från sitt ordinarie pris.

Det är som sagt rätt många saker att ta ställning till och analysera för och nackdelar. Jag överarbetar säkert en massa men jag är rätt säker på min sakframställan när den väl görs. Jag kan svara på många många följdfrågor.

Tyvärr verkar det inte vara så uppskattat, folk uppfattar det som jobbigt och att det orsakar en massa jobb.

Hur kommer jag då tillrätta med det?

– Det gäller att kunna identifiera vad som ska analyseras och hur problemen ska struktureras och det kräver ett analytiskt angreppssätt för att hantera den del av verkligheten som man väljer att fokusera på.

Här är pudelns kärna för mig, jag anser att jag jobbar på detta sätt men upplevs som alltför kritisk, det är ju inte min mening utan det jag utgår är ju just att man skall tänka efter före så slipper man brandkårsutryckningar senare.

Just nu är jag nog rysligt uppgiven gällande detta och på väg in i en existentiell fas när det gäller detta. Artikel säger att man skall ställa rätt frågor, förvisso men där är väldigt känsligt för hur man ställer frågorna också. Mycket uppfattas som kritik och även om det inte är min mening och jag inte lägger någon som helst värdering i en fråga så kan det ändå uppfattas så av den som är mottagare av frågan och där vet jag verkligen inte längre hur man skall göra.

Jag blev i alla fall rysligt glad när jag läste artikeln att jag inte är ensam om att tycka på detta sätt även om det för mig inte har varit särskilt lönsamt att fungera på det sättet både arbetsmässigt och privat.

Som tur är har jag goa vänner som dragit fördel av just den analytiska och uppbenande sidan hos mig, sen som jag sagt tidigare har jag ju så välvilligt även försökt ge det till de som inte är lika mottagliga men det har ju rätt fort visat sig varit fel beslut...

När det gäller jobbet är det ju en lite knäckfråga då jag kan bli galet frustrerad att inte tas på allvar men jag överjobbar väl som vanligt...

Helt klart har det varit kontraproduktivt många gånger för mig och stångat min panna blå.

Jag vill bli överbevisad att mitt förslag är fel och senaste veckorna så har jag förstått att jag borde lägga ned min röst mycket tidigare. Ja, vad skall jag svara på det? Människor till mans funkar inte lika som mig tydligen, bummer...

Utan folk ger upp lite tidigare än mig och då jag inte köper deras skäl medan deras ork och intresse är kvar så uppstår ofta en lite eller större irritation tyvärr från båda håll. Jag kan hålla på rätt länge, så länge ingen visar på väl underbyggda argument, oftast får jag till mans att de tycker si eller så men tyckande är inte ok för mig när beslut skall fattas. Det måste även finnas goda sakskäl. Men med det sagt så kanske det finns fler sätt än mitt och att de tycker jag är jobbig och tjatig och jag tycker de är oengagerade och ointresserade.

Men ytterligare en insikt rikare och nya mål att arbeta mot är aldrig fel och alla kan vi bli bättre och utvecklas och jag skall försöka ta och hitta min egen väg som inte gör avkall på mig som person men ändå kanske fungerar bättre och uppfattas som lättare.