Är det Potentialen man egentligen blir kär i?

Jag hade grannen över igår och ett av många samtalsämnen som hann snuddas vid...
Vi har en hel sommar att gå lite djupare så just nu har vi lite bråttom för vi verkar kunna prata om allt :D!

Lite blev det om folk bråkar och så, hur förhållanden ser ut och lite lätt om våra egna förhållanden kom på tal.

Det fick mig att reflektera lite. Jag har ju stött på några människor och några som faktiskt betyder ganska mycket för mig som är lite känslomässigt stängda.
Jag skrev om det tidigare och antar att det är lite av utmaningen som triggar mig för att engagera mig i dessa människor och där min både hybris och välvilja gör att jag vill tränga igenom skalet.

Men om man nu blir kär i en sådan person, en person som är ganska kall i de känslomässiga yttre betingelserna, vad blir man då kär i egentligen?

Visst kan man bli kär i någons sätt att argumentera, man kan bli intresserad av sättet man skriver, många gör ju så i nätdejtingen antar jag, vad jag förstått.

Man kan bli kär i en persons ideologi, andra beteenden, det finns mycket givetvis.

Det yttre är ju ganska avgörande inledningsvis men jag tänker ändå, en människa som inte uttalar vad den tycker, eller ännu mer känner och ofta kan dessa gå hand i hand blir ju svår att lita på.

En sådan person kan ju ha en massa åsikter men det är när man frågar mer på det personliga planet som svårigheterna med att uttrycka vad man tycker blir en svårighet.

En sådan person skulle jag nog inte kunna tillåta mig bli kär i, jag skulle försöka förhindra det, för jag skulle väldigt snabbt bli lite rädd då jag inte vet vart jag egentligen har den personen.

Jag tror att många som träffar sådana personer blir lika fascinerade som mig och hoppas på att man skall kunna vara den som bryter igenom det där skalet. Att just jag är så viktig eller har förmågan, att få se vem som döljer sig därbakom, att släppa ut och egentligen inte ha den blekaste aning om vad f**n man sysslar med.

Jag förstår att man kan bli kär i sådan person, allt beror ju också hur tidigt man bryter igenom och hur mycket man får då och hur man då hanterar det hela.

Jag har lätt att prata med människor och även sådana känslomässigt stängda människor har lätt för att anförtro sig, spontant är det en verklighet och det kan bli många laddade ögonblick, jag fick höra för någon vecka sedan att jag är gemytlig att prata med och det var en fin kommentar. Men när en person som vanligtvis inte har så lätt för att släppa fram känslor gör det så är mötet så starkt att jag har svårt att skilja på vad som är vad. Det är så laddat och attraktion, känslor och bara zen-anda blandas i en himla mix och det kan se rätt olika ut.

Sen kan man ganska lätt se det för vad det var men just där och då är man väldigt fångade av själva mötet.

Men vad jag tror många av oss blir oavsett om vi träffar en känslomässigt stängd person så tror jag vi ofta blir kär i POTENTIALEN hos den partner vi träffar.

Vi skall ju oftast formera oss i ett förhållande och första året brukar antingen vara fyllt av lyckorus och man springer på eller fyllt av massa bråk för att man skall kompromissa fram ett liv ihop som båda skall känna sig bekväm i och där båda har lika stor del.

Men när den där POTENTIALEN inte infriar sig, när ens partner går åt ett helt annat håll än vad man själv tänkt sig eller vad som verkade troligt när man först träffades.

Är det då man kallar att man växer ifrån varandra? Den förstår jag inte, någon får gärna förklara vad det begreppet egentligen bottnar sig i.

Jag tror att det är just det som är problemet för många att potentialen aldrig infinner sig och där finns det mycket kopplingar till de som leker mamma, pappa, barn och de som de facto lever livet.

Det är då jag tror att det blir en massa bråk som fortsätter efter det första formerande året och det är där jag tror att man aldrig kan lyckas i sitt förhållande.

Man vill ändra sin partner så till den milda grad att det egentligen då blir en helt annan. Man blev kär i kärleken och drömmen och de just då föreliggande möjligheterna till ett särskilt liv ihop.